Eniro Personsök

I veckan lanserade vi ett helt nytt utseende på Eniros Personsök. Bland de nya funktionerna finns egen profilsida och möjligheten att "supersöka" namn. Då görs en parallell sökning i nyhetskällor (där min namne på polisen i Västra Götaland figurerar oftast), bloggar, mikrobloggar, webb och Wikipedia. Bloggsöket görs bara i brödtexten, så hittills har inga inlägg härifrån dykt upp. Eftersom jag sällan skriver mitt namn i mina inlägg. Mitt namn som alltså är Johan Ljung.

Min chefs namn är Mattias Wedar. Han vill också synas på bloggsöket.

Tivoli

Nu har jag haft semester i två veckor. Vi körde ner till Borrby natten mellan torsdag och fredag, så att jag kunde jobba på Köpenhamnskontoret på fredagen. "Jobba" bestod i det här fallet huvudsakligen av att ha möten med mina svenska kollegor i ledningsgruppen, innan vi deltog i danskarnas fredagsöl (de har öltappar på kontoret - vi har precis fått en Cola-automat). På kvällen åt vi en bättre middag med de danska IT-cheferna på Restaurang Famo, och sen lyckades jag övertyga min chef och resten av sällskapet om det lämpliga i att rusa in på Tivoli en knapp timme före stängning, så att jag kunde få åka Dæmonen (rcdb). (Man kan f.ö. diskutera det lämpliga i att efter Tivolis stängning ta en taxi till Nyhavn för att dricka öl och Fernet Branca, men jag hade ju fått som jag ville, så jag höll god min. Nödbedd. Yeah, right.)

Och allt det här var bara en lång och lätt omotiverad inledning till det jag egentligen skulle skriva.

Nu har jag haft semester i två veckor. I tisdags var vi på Tivoli. Jag trodde jag skulle bli ensam om att åka Dæmonen den här gången, men N klarade längdgränsen på millimetern när. Det är vi som sitter till vänster på andra raden.

Stereotyper

Jag har pratat med tio manliga och en kvinnlig kollega sedan lunch idag. Gissa vem som märkte att jag har nya glasögon?

För övrigt har jag varit väldigt mycket på jobbet den senaste tiden - inför, under och efter onsdagnattens lansering i mitt senaste projekt. De som har varit inne på Hemnet de senaste dygnen har kanske märkt att alla kartor är utbytta mot Eniros. Så nu kan man se mycket tydligare hur ens tänkta nya hemmakvarter ser ut - på flygbilder och högupplösta "utsiktsbilder" - och dessutom kolla var närmaste dagis, pizzeria, skola, o.s.v. ligger.

(Av upphovsrättsliga skäl lägger jag inte ut en mer högupplöst bild än den här. Men man får fram den genom att söka på villor i Danderyd, zooma in på området Svalnäs och välja "Utsikt".)

Mer om detta: InternetWorld, DN, Eniro Blogg

Recap

Vad mer har hänt sen sist då?

Väldigt mycket tid och energi har gått åt till att driva en rättsprocess mot en engelsk översättningsfirma som vägrar betala E-L:s fakturor. Nu har vi fått ett domstolsutslag och med det som grund begärt handräckning (eller menar jag "utmätning"?) av den engelska motsvarigheten till kronofogden. Fast "Court Bailiff" låter lite coolare.

Reklamfilmen för Eniro Supersök har gått en vända till i TV. Jag projektledde Supersök under våren och ett av våra mål var förstås att trafiken på eniro.se:s förstaflik skulle öka. Just nu ligger vi på + 80%, så jag är rätt nöjd.



Jag är inte lika nöjd med att min löpträning och relativa renlevnad havererade fullständigt i somras - jag slutade springa och började snusa i stället. Så när jag kom hem från Borrby tänkte jag lite småstressat att "nu har jag bara två veckor på mig att komma i form om jag ska ha en chans att matcha förra årets tid på Midnattsloppet". Sen kollade jag kalendern och insåg att det var en vecka kvar. Jag klarade Midnattsloppet under skamgränsen på en timme, men var fyra minuter sämre än förra året. Då gick det förhållandevis bättre i Stockholm Halvmarathon för två veckor sen. Min tid - 2.10 - var förvisso inget att yvas över, men jag sprang trots allt längre än jag nånsin gjort tidigare, och kände att jag hade kontroll genom hela loppet och krafter kvar på slutet.

Dagen efter halvmaran såg jag R.E.M. i Globen, varvid Michael Stipe & Co sällade sig till skaran av band som jag sett ett bra tag efter deras storhetstid. (I min tidigare uppräkning glömde jag AC/DC på Hovet i början av 90-talet.) Jag har aldrig varit ett devot R.E.M.-fan, men det är alltid kul att gå på konsert, och den här var ovanligt snygg.

Det enda av långsiktig betydelse som har hänt är förstås att N har börjat första klass. Den 18 augusti var det upprop i klass 1B i Aspuddens skola, och vi föräldrar var nog mer pirriga än våra världsvana sjuåringar - de har ju gått ett helt år i förskoleklass en trappa ner i samma hus. Men nu är det på riktigt! Riktigt klassrum. Riktiga skolbänkar. Riktiga läxor. Och när fröken sa att vi skulle ta hem och klä in böckerna så gick det ett sus genom salen och det tindrade i ögonen - på oss föräldrar.

Eniro Supersök

är lanserat. Och så här ser resultatet ut för t.ex. "cykel" i Stockholm.

Lögn och förbannad statistik

Häromdagen lanserade DN sitt samarbete med Factlab, med Eniro som huvudsponsor. Factlab är ett dataminingverktyg fulladdat med statistik från SCB, CIA och en mängd andra källor.

Igår länkade Johan Lindqvist till det här YouTube-klippet, där den amerikanske högeragitatorn Bill O'Reilly pratar om en "svensk sociologisk studie" som visar att äktenskapet som institution havererat i Sverige, sedan homoäktenskap legaliserades här. Till den grad att numera är 65% av svenskarna ogifta.


Först skrattade jag högt åt O'Reillys ogenerade fabulerande - vi har ju t.ex. inte samkönade äktenskap i Sverige, och då faller liksom hela resonemanget. Men sen när jag grävde lite blev jag mer irriterad. Över att storyn - som trots allt är nästan tre år gammal - mest verkar ha kommenterats av svenskar, men passerat relativt obemärkt i amerikansk media. Och över att O'Reilly faktiskt inte tagit sina uppgifter fritt ur luften - han är mer förslagen än så.

Någon "svensk sociologisk studie" finns förstås inte, men däremot en lång artikel i den konservativa amerikanska veckotidningen The Weekly Standard, där det framgår att de syftar på partnerskapslagen från 1994 - "de facto gay marriage". Och när jag använder Factlab för att kolla den svenska äktenskapsfrekvensen, så stämmer det faktiskt att bara 35% av svenska kvinnor redovisas som gifta. Så visst, 65% är "inte gifta".

Men vänta lite. Statistiken, som ursprungligen kommer från SCB, gäller alla svenska kvinnor, inklusive nyfödda. Och förutom kategorierna "gift" och "ogift", finns "frånskild" och "änka". Barnäktenskap är inte så vanliga i Sverige, och knappast eftersträvansvärda, ens för konservativa talkshowvärdar. Så man bör ju åtminstone filtrera bort omyndiga. Men i Sverige, liksom i övriga västvärlden, växer gapet mellan "myndig" och "vuxen", i takt med att vi utbildar oss mer, bor kvar hemma längre, och får barn senare. Statistiken säger ju ingenting om vilka av dagens unga kvinnor som avser att gifta sig när de "blir vuxna".

28 år är den ålder vid vilken jag fick mitt första fasta jobb, och E-L:s ålder när vi gifte oss. Så jag väljer 28 som en godtycklig, men nog hyfsat korrekt, gräns för "vuxen". Och om man då fördjupar sig i SCB:s siffror, så ser man att av vuxna svenska kvinnor, 28-100+ år, är 24% ogifta, 49% gifta, 15% frånskilda och 12% änkor.

Tittar man på förändringen de senaste 40 åren, så har andelen gifta förvisso gått stadigt ned. Men i den mån man alls kan se någon trend efter 1994, så är den att minskningen avtagit. Och när fortfarande 76% av vuxna kvinnor är eller har varit gifta, kan man väl knappast säga att "äktenskapet som institution har havererat".

Uppsamlingsheat 1

Jag är serie-hobbyist. Jag klarar bara att upprätthålla ett intresse i taget, det skrev jag bl.a. om i juli, efter en bloggtystnad liknande den som rått här de senaste veckorna. Så, undrar förstås mina informationstörstande (och ytterst fåtaliga) läsare, vad har jag gjort i stället då?

Jag har fortsatt leka med min USB-skivspelare. Numera finns bl.a. följande mästerverk bevarade för den digitala framtiden:

• Gravitator (mp3), från den sovjetiska syntgruppen Biokonstruktors delade Melodija-LP från 1989.



• 1-2-3-4 Red Light (mp3), hitsingeln från det sena 70-talets västtyska föregångare till New Kids on the Block - Uwe, Robby, Jörg och de andra idolerna i The Teens.



• Elifanten Ylva (mp3), Köttgrottornas svensköversättning av Toy Dolls Nellie the Elephant.

På jobbet har jag sedan förra veckan bara ett projekt igång, men nu också med ansvar för den tekniska projektledningen. Det har jag inte sysslat med på nästan tio år, så jag känner mig lite ringrostig. Samtidigt offentliggjordes nomineringarna till Eniros styrelse. Ny där är min lumparkompis från Tolkskolan, Furir Miksche (fast vi är väl fänrikar eller nånting sånt nu), som gjort en aningens vassare karriär än jag. Via t.ex. Boxman (som grundare), E-trade och Stardoll. Jag får trösta mig med att på TolkS var det mitt namn som Fj (sedermera Lt och Kn) Hammarström kunde uttala, inte "Misksj...", "Mikk...", "Misjksk...". Men allvarligt talat, Mattias var inte kursetta, men utan tvekan den som var mest ambitiös och jobbade hårdast. Och det är faktiskt kul att se hur kombinationen talang och slit kan löna sig. (Då är det kanske mer svårsmält att se hur en annan av våra lumparkompisar, den oförbätterlige slarvern Erik Eberhardson, blivit VD för den ryska biljätten GAZ, med över 100,000 anställda...)

Förra helgen var jag på inspelning av Kanal5:s kommande lördagsunderhållning. Hederskodex - och ett strängt sekretessavtal - förbjuder mig att avslöja några detaljer. Men jag kan kanske säga att Johan är skyldig pop-Sveriges mest sammanvuxna ögonbryn ett par nya byxor.

I onsdags och torsdags var jag i Helsingfors, men det får jag återkomma till, liksom till de senaste veckornas inköp mot renoveringsbudgeten.

I haz Ginger

I går uppgraderade jag till netvibes Ginger. Netvibes är en personlig startsida, som låter dig göra din egen mashup av bloggar, andra RSS-feeds och diverse widgets. Idén är förstås inte ny, redan 2000-01 byggde jag min egen startsida i MyYahoo!, och på senare tid har t.ex. iGoogle fyllt samma funktion. Men netvibes är onekligen väldigt smidigt. Till skillnad från MyYahoo! är gränssnittet helt öppet, och sidan är helt befriad från reklam, förutom inom de widgets jag själv väljer att lägga till.

Till skillnad från Facebook, som jag ägnade en entusiastisk månad innan jag tröttnade, och MySpace, som jag besöker för att lyssna på musik, men aldrig gått med i själv, är inte netvibes i första hand ett socialt nätverk. Ginger-versionen innebär dock ett steg i den riktningen. Dels för att den innehåller förbättrade widgets för att uppdatera mig om vad som händer t.ex. på min Facebook, dels för att den nu har funktioner som "mina vänner", en "wall" och min publika netvibes-sida (än så länge tom). Branschgranskare som mashable.com och CNN Moneys The Browser tycker att det blir intressant att följa netvibes framöver, och ser att det inte bara är en möjlig konkurrent till Facebook och Myspace, utan också till Google, åtminstone som startsida.

Google är också huvudtema i gårdagens nyhetsbrev från Jajja, Eniros SEO-partner. Huvudnyheten är förstås nedgången i klick på Googles sponsrade länkar, som ledde till ett rejält skutt nedåt för Google-aktien härom veckan. Enligt det analysföretag vars rapport orsakade uppståndelsen är dock reaktionen överdriven, eftersom det också kan handla om att Google har blivit bättre på att skjuta ut relevanta annonser, vilket minskar det totala antalet klick - men inte nödvändigtvis intäkterna från dem.

Andra Google-nyheter hos Jajja är att Google vägrar skriva under den svenska branschorganisationens för direktmarknadsföring etiska regler, och att Google utökat antalet sajter som får djuplänkar ("sitelinks") i sökresultatet. En av dessa är internetBrus, som jag gillar, men som inte verkar ha den mängd läsare de förtjänar. Dock betydligt fler än den här bloggen. Som än så länge inte har några sitelinks på Google heller.

I Kalmar kan man

I tisdags var jag och mina projektledarkolleger i Kalmar, på studiebesök hos Eniros kundtjänst. Jag fick lyssna med under en dags samtal - av minst sagt skiftande karaktär. Några detaljer kan jag förstås inte gå in på här, men jag gjorde några allmäna observationer:

- Helene, Lena, Karin och de andra kundtjänst-medarbetarna har ett beundransvärt tålamod, och en imponerande vilja och förmåga att förstå vad de som ringer in egentligen vill.

- De användare och kunder som ringer in - som regel för att de är förbryllade eller missnöjda med något - är också generellt sätt vänligare än jag kanske hade väntat mig.

Så förhoppningsvis blir jag själv lite ödmjukare framöver, när jag ringer kundtjänst på olika företag. (För att inte tala om min kollega "My way or the highway"-Dan.)

Och kanske jag också lär mig det som alla amerikanska tv-advokater tjatar på sina klienter om - svara bara på frågan och berätta inte mer än du behöver. Hade alla som ringt in gjort det, hade snittsamtalet varit betydligt kortare. Fast då hade min tisdag också varit lite mindre underhållande.

Och på Stadshotellet i Kalmar serverar de AfterWork-öl för 39 kr - en stor stark och snacksbuffé med kycklingvingar, köttbullar, potatisklyftor, dippsåser, m.m. Det är billigt, det.

Mmm... frukost?

Dagens ord är 'kissar'

kissa (v. it., kissar, kissade, kissat) är sannolikt ett av de första ord jag lärde mig. Det är ett ganska okomplicerat ord, tycker jag, med en rättfram, konkret betydelse och en enkel syntax. T.ex.:

"Vad är det som gör att så fort man har fyllt 35 så måste man gå upp och kissa varenda jävla natt?"

eller

"E spolar aldrig när han har kissat, vilket i och för sig hade varit en överloppsgärning eftersom han mest kissar på golvet."

Men på sistone har jag märkt hur man börjat använda ordet som synonym för det fonetiskt närliggande dissar, möjligen med en liten extra underton av nedlåtande - dissa kan man göra åt alla håll, men kissar gör man som regel nedåt.

För några veckor sen skrev Damon Rasti att "Internetworld kissar på Tjuvlyssnat", eftersom hans populära sajt inte togs med i IDGs lista över Sveriges 100 bästa sajter (där eniro.se vann i sin kategori, men det hör inte hit). Det ledde till en infekterad debatt med hårda ord och hot om polisanmälningar, som Fredrik Welander har sammanfattat och kommenterat här.

Idag skrev Johan Lindqvist att Studio Virtanen-bloggen kissat på honom, för en hunk-bild han publicerat på sig själv. Varvid Fredrik svarade att de inte alls kissade på honom, eller jo, kanske, men i så fall bara sånt där ljust, nästan fint, färskkiss som kommer när man dricker mycket öl.

Så jag ville pröva om det bara var jag som var sen med att snappa upp den här bildliga betydelsen, och testade att själv använda ordet 'kissar' på det sättet på eftermiddagsfikat idag. Fast av de förbryllade minerna förstod jag att det var flera som tolkade mig bokstavligt.

Mer om Johan Lindqvist och kissande - både bildligt och bokstavligt - i nästa inlägg.

Lite lunch-läsning

Ikväll var jag och mina närmaste kolleger hembjudna på middag hos Lina, som jobbade sin sista dag på Eniro igår. Så eftersom jag skulle gå lite tidigare än vanligt åt jag bara en snabblunch på mikrade rester. Och slösade sedan bort tidsvinsten på att läsa lite slumpmässiga artiklar som jag ramlade över. Men som förstås hänger ihop på något sätt.

Via min LinkedIn-sida tipsades jag om en artikel i irländska The Post, som handlar om "framtidens" marknadsföring. Texten är välskriven, men innehåller mest gamla nyheter, om att den unga publiken inte nås via TV-reklam så mycket som via nätet, och mer i form av PR, "word-of-mouth-marketing" och nätverkande än i form av traditionell reklam. Det roliga med artikeln var det självbevisande sättet den nådde mig på. Artikeln nämner (förstås) inte Eniro, men den lyftes fram i min personliga LinkedIn News - "Discover articles your colleagues are reading. Just for Eniro employees. Never miss the news that you need to read." För att den handlar om ett ämne som är relevant för min bransch, och för att en eller flera av mina Eniro-kolleger valt att läsa den.

I Sverige har online-reklamen redan gått om TV-reklamen i omsättning, enligt det senaste nyhetsbrevet från Jajja, Eniros partner inom sökoptimering. Det skedde under tredje kvartalet, som ett av flera genombrott inom digital marknadsföring förra året. Det mest uppenbara var inom sociala medier - var tionde svensk gick med i Facebook under året och Flickr och Bilddagboken växte kraftigt. PR och nätverk är det "nya" sättet att nå konsumenterna. Och community-medlemmar är hårdvaluta.

Därför är det förstås angeläget för dessa communities att locka till sig så många medlemmar som möjligt. Och därför cirkulerar det misstankar om att den senaste tidens hackningar - av t.ex. just Bilddagboken - i själva verket är medvetna PR-kupper. Det skriver min kollega Johan Wallin på Eniros blogg. Enligt den gamla principen att "all publicity is good publicity", får man förmoda.

Samma princip ligger rimligen bakom en annan sorts PR-kupp, som DN skriver om idag. Norska Mercedes (och deras reklambyrå) har fått massor av gratisreklam genom den annons som de "råkade" publicera, med halvdolt skitsnack om Audi och BMW i början och slutet av lorem ipsum-texten. VD:n försäkrar att det handlar om ett "riktigt misstag". Mmm, just det.

You're hired!

Från och med i dag är jag återigen fast anställd på Eniro. Jag kan väl inte i ärlighetens namn säga att det varit det största av mina bekymmer, men det är onekligen ett bekymmer mindre.

Disco Inferno - Hell Cometh Our Way

I kväll är det julfest på Eniro. Tema Studio54, med Blossom Tainton, The Disco Boys och DJ Hulk [sic!].

Som uppladdning - eller vaccination, beroende på hur man ser det - lyssnar jag på min iPod-playlist "Disco":

• I Love the Nightlife (Disco Round) - Alicia Bridges
• Never Can Say Goodbye - Gloria Gaynor
• American Generation - Ritchie Family
• Y.M.C.A. - Village People
• Sorry, I'm A Lady - Baccara
• Lady Night - Patrick Juvet
• I Will Survive - Gloria Gaynor
• Tragedy - Bee Gees
• He's the Greatest Dancer - Sister Sledge
• I Love to Love - Tina Charles
• I'm Every Woman - Chaka Kan
• Dancing Queen - ABBA
• Lady Bumb - Penny McLean
• Ma Baker - Boney M
• Knock On Wood - Amii Stewart
• Givin' Up Givin' In - The Three Degrees
• The Empire Strikes Back - Meco
• Funkytown - Lipps, Inc.
• I Feel Love - Donna Summer
• Born to be Alive - Patrick Hernandez

Och tränar med de här instruktionsfilmerna:

Vi vann!

Jodå, gårdagens tjuvtitt i facit visade sig stämma. Med god marginal fick eniro.se flest användarröster i InternetWorlds omröstning om Sveriges bästa sök- och katalogsajt. Och tidningsredaktionen gillar uppenbarligen läsarnas val. "Läcker ultranyttig", skriver de i rubriken, och fortsätter:

Sedan omgörningen hösten 2006 är Eniro både enklare och mer avancerad på en och samma gång. En hypermodern och ultranyttig söktjänst proppfull med listiga lösningar som tilltalar både besökarna och annonsörerna. Dessutom är den snygg.

Att det ligger mycket hårt arbete bakom har de förstås rätt i. Liksom att "det krävs jobb, jobb, jobb, för i skuggan lurar jättar som Google och hotar att ta över där de lokala aktörerna inte förmår leverera." Så jag och mina kollegor lär ha en hel del att göra framöver. Och idag är vi förstås glada.

Vann vi?

I morgon offentliggör InternetWorld vilka som är Sveriges bästa sajter 2007. Tidningen har nominerat tio kandidater i varje kategori, utifrån kriterierna:

1. Utnyttjar internet på ett nyskapande sätt


2. Redaktionell kvalitet


3. Struktur, navigering


4. Design


5. Tydlig avsändare
   

I kategorin "Sök & Katalog" har eniro.se nominerats, tillsammans med bl.a. Knuff, svenska Wikipedia och konkurrenten Hitta. Omröstningen stängdes för en vecka sen, men omröstningssidan är fortfarande öppen, och där finns en resultattabell som säger att Eniro vinner. Liksom 2005, när eniro.se utsågs till "Årets nyttosajt". Om tabellen stämmer får vi som sagt veta i morgon.

Facebook-grupper jag inte går med i, Del 1

Jag har blivit inbjuden till Facebook-gruppen Avbeställ telefonkatalogen!. Jag kommer inte gå med och jag tänkte förklara varför. Först vill jag bara deklarera att jag jobbar på Eniro och är i så måtto part i målet. Jag arbetar dock inte på katalogbolaget utan på Eniro Sverige Online AB, och mitt ansvarsområde är produktutveckling, inte PR. Så det jag säger här gör jag i mitt namn, inte i företagets.

Till skillnad från många andra Facebook-grupper (se nedan), tycker jag varken att "Avbeställ telefonkatalogen!" är meningslös eller att uppmaningen är fel i sak. Tänker man inte använda katalogen så kan man med fördel avbeställa den. Och det är bra att folk blir medvetna om detta - numera ligger informationen tydligt på Eniro Sveriges förstasida, men så har det inte alltid varit.

Men jag förstår inte riktigt varför det här måste ha undertoner av att Eniro i allmänhet och telefonkatalogen i synnerhet, är skit. Enligt Sifo/Orvesto Konsument använder 57% av befolkningen Gula sidorna mer än en gång i månaden. Även om gruppen lyckas uppnå sitt mål att få en miljon avbeställningar, så är det fortfarande 4,5 miljoner kataloger kvar - som faktiskt används.

Mediedrevet leds av SvD, som av en händelse råkar vara systerföretag till Eniros huvudkonkurrent hitta.se. Och i SvD-artikeln finns det sakfel som sedan fortplantat sig till Facebook-gruppens hemsida. Där påstås att nästan en procent av Sveriges skogsavverkning går till telefonkatalogen. Men den verkliga siffran är 0,02%, huvudsakligen spillprodukter, vilket utreds ganska ingående här. En femtedels promille är fortfarande en hel del träd (och transporter), men ganska lite jämfört med vad som går åt till alla dessa gratistidningar och reklamblad som man i bästa fall kan "avbeställa" genom en lapp på brevlådan. Så varför denna hätskhet mot just telefonkatalogen?

Andra Facebook-grupper som jag hoppar över är:

Dizza telefonkatalogen och Var miljösmart - Avbeställ telefonkatalogen, av ovannämnda skäl.

I bet I can find 1,000,000 people who dislike George Bush! Inte för att jag tillhör Dubyas fanclub, men för att det är så poänglöst. Bara i USA var det fler än 59 miljoner som röstade emot honom senast, och globalt bör det vara ett par miljarder som "dislike George Bush". Vad gör en miljon facebook-användare för skillnad, förutom för egot hos den som startade gruppen? Fast diskussionsämnet "Anyone who thinks hanging around 72 virgins is a blessing never went to junior high" är iofs rätt kul.

Facebook owns your photos resp. My photos are MINE! NOT Facebook's! Change the Terms and conditions! Den 25 oktober blåste det upp till mediestorm i ankdammen. Men uppgiften om att Facebook äger våra bilder och tänker använda dem för sinistra syften var förstås ... en anka. Vilket bl.a. advokat Monique Wadsted och PR-strateg John Sandström förtjänstfullt förklarat, i Expressen resp. Internetworld. Däremot verkar de ha missat att Facebook äger våra matvaror, och det gör mig lite orolig.

Adventskonsert

I morgon kl. 8:30 bjuder N och hans skolkamrater på adventskonsert i Uppenbarelsekyrkan. Jag har ingen aning om vad de ska sjunga, men de har tränat i flera veckor så det blir säkert fint. På sitt sätt.

Eftersom jag inte är någon frekvent kyrkobesökare, fick jag slå upp adressen på eniro.se. Och med hjälp av vår nya funktion "Utsikt" kunde jag få fram följande fina bild på hur jag ska gå dit. Det är tur att jag vet att bilderna bara uppdateras vartannat år, annars skulle det kännas som om nån tittade över axeln på mig när jag knallar där i morgon.

Dagens ord är 'förutsätter'

Mitt projekt går mot sitt slut. Det började för snart två år sen, svällde och gick överstyr, och i somras lades det på is i ett par månader medan alla tog ett djupt andetag. Sedan slutet av september har vi fått upp både farten och humöret, men nu är det som sagt nästan slut, och då tittar slutspelsnerverna fram. Fler och längre mejl mellan folk som sitter fem meter ifrån varann i öppna kontorslandskap. Fylligare cc-listor. Frekvent användning av frasen "vi i [delprojekt si-och-så] förutsätter att ni har [gjort det och det]".

Enligt min erfarenhet betyder ordet förutsätter i de här sammanhangen:

önskar
hoppas
kanske tror
kanske rent av räknar med

men ytterst sällan förutsätter. För om man verkligen förutsatte något skulle man knappast skicka långa mejl om det.

Varför

... vägrar kaffeautomaten på jobbet att hälla mjölk i mitt te tills jag har tömt kaffesumplådan?

... står det "heating" på displayen när den förbereder sig för att hälla upp kall mjölk?