Dag 17: Disneyland

Första helt bilfria dagen sedan Washington. Strålande solsken och fullt av folk. Och följaktligen betydligt mer köer än på Six Flags. Dessutom hade vi oturen att Space Mountain stängdes och evakuerades när vi hade köat en halvtimme. Men annars hade vi en strålande dag och hann med alla attraktioner som vi inte ville missa: Matterhorn Bobsleds, Pirates of the Caribbean, Haunted Mansion, Indiana Jones Adventure (Riktigt bra ride! Som en blandning av berg-och-dalbana, simulator och klassisk Disney-åka-runt-och-titta-på-saker-attraktion. E gav den en nia på sin tiogradiga bergochdalbaneskala.), samt Buzz Lightyear Astro Blasters. Och vi åt en oväntat bra lunch på Café Orleans.

Dagens låt: Disneyland Chorus - It's a Small World

Dag 9: Six Flags St Louis

32 grader varmt, strålande solsken, och E bet ihop och övervann sin rädsla för bergochdalbanor. Vi åkte alla vi hittade! I tur och ordning:

• Screamin' Eagle (en gång i tiden världens längsta, högsta och snabbaste bergochdalbana)
• River King Mine Train (den enda bergochdalbanan när parken öppnade 1971)
• Ninja (E:s första loop!)
• American Thunder (se bildbevis!)
• Boss (drygt 1,5 km lång, maxfart 107 km/h; både jag och E gav den betyg 10/10, N en stark 9:a)
• Boomerang (5,2 G, först framlänges genom tre loopar och sen baklänges tillbaka)
• Batman The Ride (5 loopar)

Vi var inställda på att det skulle vara fullt med folk och långa köer, men parken var nästan tom. De enda attraktionerna vi behövde köa till var Boomerang och skjutbanebåtarna i Scooby Doo: Mystery of the Scary Swamp. Till alla andra var det bara att gå rakt ombord. Därför hann vi med mycket på de fem timmar vi var där. Förutom bergochdalbanorna åkte N+E och jag också de två vattenbanorna Log Flume och Tidal Wave. ("This ride will get you wet.")

Förutom att dricka kopiösa mängder vatten (och hälla en hel del över oss), åt vi Corn Dogs, Chilli Cheese Dogs och Funnel Cake. Ett riktigt ordentligt amerikanskt nöjesparksbesök, helt enkelt.

Dagens låt: Freddy Cannon - Palisades Park

Tivoli

Nu har jag haft semester i två veckor. Vi körde ner till Borrby natten mellan torsdag och fredag, så att jag kunde jobba på Köpenhamnskontoret på fredagen. "Jobba" bestod i det här fallet huvudsakligen av att ha möten med mina svenska kollegor i ledningsgruppen, innan vi deltog i danskarnas fredagsöl (de har öltappar på kontoret - vi har precis fått en Cola-automat). På kvällen åt vi en bättre middag med de danska IT-cheferna på Restaurang Famo, och sen lyckades jag övertyga min chef och resten av sällskapet om det lämpliga i att rusa in på Tivoli en knapp timme före stängning, så att jag kunde få åka Dæmonen (rcdb). (Man kan f.ö. diskutera det lämpliga i att efter Tivolis stängning ta en taxi till Nyhavn för att dricka öl och Fernet Branca, men jag hade ju fått som jag ville, så jag höll god min. Nödbedd. Yeah, right.)

Och allt det här var bara en lång och lätt omotiverad inledning till det jag egentligen skulle skriva.

Nu har jag haft semester i två veckor. I tisdags var vi på Tivoli. Jag trodde jag skulle bli ensam om att åka Dæmonen den här gången, men N klarade längdgränsen på millimetern när. Det är vi som sitter till vänster på andra raden.