Nu kan jag det här

Igår premiärgymmade jag. Och Mille har rätt - det är fantastiskt långtråkigt att springa på löpband. Jag sprang 6 km och 100-metersmarkeringarna tickade förbi obegripligt långsamt.

Jag skulle förstås kunna cykla istället, eller träna på den hiskeliga stavgångs/skidåknings-simuleringsmaskinen (?), eftersom alla konditionsmaskiner utom just löpbanden har inbyggd tv. Eller lyssna på något mer engagerande. E-L föreslog ljudböcker eller podcasts. Fast jag vet inte. Jag tror det är lättare att spurta till Blümchen än till Jonas Hallberg.

Hur skulle Magdalena Ribbing göra?

Pigs have flown.
Jag har gått med i ett gym.
I eftermiddag ska jag premiärträna. Löpband tänkte jag. Joggat har jag ju trots allt gjort en del.
Men jag insåg att jag har ett gymetikettproblem. Mina joggingturer i naturen brukar förenas med ett frikostigt frigörande av excess gas. (Vilket kanske ger ett nytt perspektiv på Anders Szalkai-begreppet "fartlek".)
Hur gör man inomhus?
Mina mer gymvana kolleger kunde inte ge ett entydigt svar. Ludde tyckte jag skulle prova mig fram och vara beredd att skylla ifrån mig. Dan var inne på en mer renodlat fisfri linje.
Jag får fundera på det.