Hurtbulle

I går kväll sprang jag Midnattsloppet. Och gillade det. Fast den Stadium-ledda uppvärmningen var lite för klämkäck, så den betraktade jag på avstånd. Jag sprang på 53.47, vilket var drygt en minut bättre än min måltid (och drygt en halv minut sämre än Elisabeth Forsman, 68 år).

Såld!

Vår lägenhet är såld!
I onsdags och i går slet jag som ett djur för att städa och stajla den. Skurade köket. Svabbade golven. Ställde ut en ny fräsch vit soffa och tretusen vita blockljus. På "VIP-visningen" i går kväll kom det ett par. Men de var väldigt trevliga och ville verkligen köpa vår lägenhet. Så klockan tre idag skrev vi kontrakt.

På kryss i idyllen

Lagen har sina blottor
Hund får de fattiga ha
De kunde väl skaffa sig råttor
Som är skattefria och bra

Stig Dagermans sista dagsedel i Arbetaren handlade om en lokal myndighetsperson som låtit skjuta en bidragstagares hund, med motiveringen att samhället inte skulle behöva bekosta sånt. Jag, däremot, sponsrar gärna de lokala knarkarnas hundar med mina skattepengar. En del av de typer som hasar runt utanför ICA Aspudden måste man vara hund för att älska, och även en knarkare mår väl bättre av att känna sig omtyckt - det är väl det mycket av behandlingsmetodikerna går ut på? Och det bör rimligen uppmuntra ett visst mått av ansvarstagande, att ha en hund att ta hand om. (Även det är väl ett centralt behandlingsinslag?)

Så jag tycker det är bra att det finns ett par knarkare här som gör förortsidyllen uthärdlig (vi vill ju inte bo i Täby). Och jag tycker det är bra att de har hundar. Det jag inte gillar är att de jävla pundarna inte kan plocka upp sina jävla hundars jävla skit. Tänker jag, när E och jag kryssar mellan lorthögarna på väg till dagis. Kan de inte ha en kurs i hundbajsupplockning på Hassela? Eller ett kombinerat program för utbyte av sprutor och svarta plastpåsar?

Fem minuters promenad från Aspuddens centrum, på betryggande avstånd från knarkare och hundlortar, finns den här jättefina trean till salu. Inbäddad i grönska, ett stenkast från vattnet, etc. etc.

Fem minuters promenad åt andra hållet, i Örnsberg, bor Stig Dagermans söner. De har katt.

Shopping spree

I helgen var vi i Brighton, som aviserat. E-L har en omfattande logg över vad vi gjorde och Eva har bilder, så jag tänkte dokumentera mina inköp.

Böcker:

• Chris Andersson: The Long Tail
• Ben Elton: Chart Throb
• J.K. Rowling: Harry Potter and the Deathly Hallows
• Jed Rubenfeld: The Interpretation of Murder

DVD:

• Comic Relief Does Little Britain Live
• Have I Got News For You - The Best of the Guest Presenters

Choklad från Montezuma's:

• Ecuador 71% Cocoa Dark Chocolate Single Origin Bar
• Papua New Guinea 64% Cocoa Dark Chocolate Single Origin Bar
• Peru 70% Cocoa Dark Chocolate Single Origin Bar
• Venezuela Milk Chocolate Single Origin Bar
• Dark Chocolate & Chilli Emperor Bar
• White Chocolate & Three Pepper Emperor Bar
• 2 st 300 g Choco:Block, tillsammans med varsin bok i barnvaktspresent till mina föräldrar
• 5 st Speciality Bars som jag åt upp i England. (Spice it Up är bäst.)

Mat m.m.:

• Tesco Custard Cream Biscuits
• Tesco Malted Milk Biscuits
• Tesco Traditional Scottish All Butter Shortbread Fingers
• Variety pack Hula Hoops Potato Rings (2x Cheese & Onion, 2x Salt & Vinegar, 3x Original)
• Ett dussin korvar från den lokala slaktaren (6 beef + 6 pork & leek)
• 2 paket Boot's no-name Paracetamol (för 39 p styck!)
• 2 paket av Boot's no-name-version av Deflatine
• 3 par kalsonger och 7 par strumpor från Marks & Spencer

Tuvhopp i hobbyträsket

Evova tycker att det är för lite aktivitet på min blogg. Det är förstås sant. Jag klarar inte av att riktigt engagera mig i mer än en fritidssysselsättning åt gången. Eller i mer än ett par månader.

I april skrev jag om mina digitala fotoalbum och hur det intresset falnade. Samma sak hände med de analoga fotoalbum jag pysslade med ett par år tidigare - stora kvadratiska album från Ordning & Reda, Fastik Gummiklister, linjaler och vinkelhakar - kul, snyggt och vansinnigt tidskrävande. Jag verkar ha en förkärlek för att lägga ribban högt. Och riva spektakulärt.

I januari och februari var jag som flitigast med bloggandet. Sen började jag förvisso ett nytt jobb den första mars, men det var mer av ett sammanträffande. Snarare var det mitt nygamla intresse för att göra tema-spellistor i iTunes som tog över. Och just nu ägnar jag mig åt repetitionsläsning inför släppet av Harry Potter and the Deathly Hallows natten till lördag - det har Eva rätt i - och jogg.se-katalyserat motionerande. Fortsätter jag springa så här mycket varje vecka så är jag enligt träningsprogrammet i god form för att springa Stockholm Marathon den 31 maj. Men troligare är förstås att jag i augusti lägger ner till förmån för renovering och möblering av vår nya lägenhet.

Overkill-tendenser till trots, i går och i förrgår ägnade vi oss åt ett alldeles lagom semesteräventyr. Vi körde till Legoland och övernattade där. Ständiga kisspauser och en trafikolycka strax efter Lilla Bält-bron gjorde att det tog drygt sex timmar att köra dig, mot planerade fyra, men väl på plats hade vi roligt alla fyra. N tyckte bäst om Viking River Splash - den enda attraktion på området som han men inte E fick åka - och Atlantis. E och jag tyckte bäst om Dragen. Legoland är mycket större nu än när jag var där för nästan trettio år sen, men de har lyckats bra med att hålla det överskådligt och barnvänligt. Jag är väldigt nöjd. Till och med med den obligatoriska shoppingen, som denna gång bestod i lösgodisplockade legobitar och varsitt skumgummisvärd som N och E slagits med hela dagen.

Nu ska jag ut och springa. Rundan "Borrby Syd", med spellistan "Löppass 101", tror jag.

Pappa! E säger att jag är en skvallerbytta!

Vi är i Borrby och vädret är ostadigt. Det är en förskönande omskrivning för pissigt. Vilket innebär att barnen sitter inne och går varandra på nerverna. Oftast går det ganska bra förstås; N spelar Zelda och utropar "fett coolt", med E som ivrig påhejare. Och just nu spelar de schack ("var är tärningen?") och leker jul med julgranssakerna de hittat i garderoben. Men ibland tar tristessen överhanden. Och E blir allt mer raffinerad i sina sätt att reta sin storebror - i går sa han att Link (hjälten i Zelda) är en fegis när N spelade.

I torsdags fyllde E fyra. Av farmor och farfar fick han en fin cykel, som vi premiärcyklade på Borrby skolas gård under ett uppehåll igår. Av oss fick han Pernilla Stalfelts Läskiga boken och Klabins Moon Rocket, från Urban Living i Simrishamn. N fick också en liten present - tre små värmeljus formade som fjärilar. Han sa "Ooh så fiiina! De kan vi ha på min sten när jag är död." Vad svarar man på det?

Arealerne er meget bløde

Jag fick ett mejl idag:

Fakta om vejrsituationen på Roskilde Festival
Det voldsomme regnvejr er nu slut! Roskilde Festival har i lighed med store dele af det øvrige Sjælland fået usædvanligt meget regn de sidste par dage. I Ølstykke og Hillerød har politiet til aften frarådet unødig udkørsel. I Roskilde har vandmængderne også sat sit præg på festivalens områder.

Vejrets betydning for arealer og publikum
Parkeringsforholdene er ret vanskelige. Arealerne er meget bløde, og jorden har ikke kunnet opsuge alt det regn, der er faldet. Derfor fraråder festivalen, at man tager bil hertil. Indtil videre har festivalen dog kunnet finde løsninger for folk, der ankommer i campingvogne/caravans. Der er inddraget et areal på flyveplads Skaldstrup, hvorfra der indsættes shuttlebusser til og fra festivalen. På campingarealerne har flere dages regn betydet, at der har lagt sig en hel del mudder og vand. Der suges med slamsugere natten igennem og udlægges afvandingsslanger, så vandet kan blive pumpet væk fra det mest kritiske område.Gæster, der pt. ikke kan komme til deres telte, vil have mulighed for at sove i sceneteltene på festivalpladsen. Når det bliver lyst, vil festivalen kunne danne sig et overblik over, hvilke områder på camping, der fortsat er problematiske, og hvilke der godt kan anvendes til campering, således at gæsterne kan få henvisning til alternative områder. Arealerne, hvorfra publikum kan købe mad og bruge sanitet, får første prioritet i udbedringen af situationen. Der vil ligeledes blive indsat ekstra vagtpersonel til at passe på de elektriske installationer. I løbet af formiddagen vil der også blive indsat fejeblade til at rydde vejene.Begyndende kl. 15-24 fredag og fortsættende resten af festivalen vil der være åbent i Roskildehallerne, i Roskilde, hvor festivalens publikum kan komme op at få varmen, blive klædt om og få et bad. Dette vil være gratis for publikum. Allerede torsdag aften uddelte festivalen 12.000 gratis regnslag til publikum. Der er fortsat normal togforbindelse mellem festivalpladsen og Roskilde station, ligesom festivalens shuttlebusser kører planmæssigt. Ligeledes er den offentlige transport i området ifølge trafikselskaberne normal.

Det känns som om E-L och jag valde rätt år att hoppa över Roskilde.

SUPER-KLEBER

Sista veckan på dagis gjorde N och E kylskåpsmagneter i gips. Efter två dagar hade båda gått sönder. Men vi lovade att laga dem. Och härom dagen hittade jag ett paket SUPER GLUE (for a classic way of life) på ICA Aspuddens 10-kronorshylla. Och nu tyckte jag det var dags att uppfylla löftet.

På baksidan står det en massa varningar. "Wear suitable gloves...", "Caution: This glue will bond skin and eyelids within seconds". O.s.v. Eftersom jag spillde lite på fingrarna gick jag prompt och tvättade händerna. Det hjälpte inte. Så jag fick skrapa bort limmet, varpå skinnet följde med. Och hela tiden tänkte jag på den här replikväxlingen ur The Breakfast Club:

ALLISON
He can't think for himself...
ANDREW
She's right...do you guys know what, uh, what I did to get in here? I taped Larry Lester's buns together.
Claire laughs.
BRIAN (to Andrew)
That was you?
ANDREW (to Brian)
Yeah, you know him?
BRIAN
Yeah, I know him...
ANDREW
Well then you know how hairy he is, right? Well, when they pulled the tape off, most of his hair came off and some, some skin too...
CLAIRE
Oh my God...

Skärp er, Kling och Klang!

Jag brukar som regel inte kommentera aktuella nyheter här. Därtill har jag i princip aldrig något att tillföra i sak, och knappast i vältalighet heller. Det gäller nu också, men jag behöver kanalisera den ilska jag känt efter de senaste morgnarnas tidningsläsning.

"Övergrepp i rättssak" är ett av de värsta brott som finns. Förutom att drabba enskilda som ofta redan råkat illa ut, slår det mot själva grunden för ett civiliserat samhälle. Det är lätt att, som Inger Davidsson i DN, efterlysa "mer civilkurage", men det kräver en hel del mod att utsätta sig själv och sin familj för allvarliga risker för samhällets skull. Och det vill till att samhället i sin tur gör sitt yttersta för att minimera de riskerna. Om jag visste vad som låg bakom grannpizzerians ständiga "ägarbyten och renoveringar", skulle jag då orka och våga vittna? Kanske inte.

En som verkligen uppvisat civilkurage är den 24-åriga småbarnsmamma som på nyårsnatten blev vittne till ett mord här i mina hemtrakter. Efter att ha vittnat i tingsrätten blev hon i april överfallen och misshandlad. Trots det ville hon fortsätta vittna, och blev föremål för polisens "vittnesskyddsprogram". Vad det var värt framgick i fredags, när en joggare hittade henne livlös i en park, där hennes fyraåriga dotter stod bredvid och ropade på hjälp.

Enligt dagens DN, har hoten mot vittnen ökat med flera hundra procent de senaste åren. Vad är det för Kling- och Klang-mentalitet som styr polisens agerande, när man så kapitalt misslyckas med att skydda någon, som är i så uppenbart behov av - och berättigad till - skydd? Är de naiva? Saknar de inlevelseförmåga? Gör de fel saker?

Att ifrågasätta polisens prioriteringar är förvisso en folksport lika gammal som polisväsendet självt, men det kan väl inte hindra att det någon gång är berättigat. "Det kan bero på resursbrist", säger Inger Davidsson. Men då får väl någon inom rättsväsendemaskineriet ha civilkurage nog att påpeka denna resursbrist, och dess konsekvenser, innan något sånt här händer.

Orienteringsämne, eller inte

För mitt nyväckta joggingintresse, som katalyseras av den datanörddimension som jogg.se tillför, har jag som sagt Eniro att tacka. På Eniro har jag dessutom flera kollegor som är eller har varit aktiva orienterare. Det är inte så ofta man stöter på folk som medger det öppet.

Senast jag deltog i något slags idrottstävling var när jag orienterade för LOK (som fantasifullt nog hade just ett lok på dräkten). I klass H11-12B. Vilket betyder pojkar under 13 år som saknar potential att utvecklas till riktiga orienterare, men som inte har fattat det än och därför envisas med att åka runt på tävlingar.

Men idag har jag anmält mig till Midnattsloppet. Det är förvisso inte orientering, eller mycket till tävling, men ändock ett organiserat idrottsevenemang. Jag hade faktiskt tänkt springa S:t Eriksloppet, men det sammanfaller med Tolkskolans 50-årsjubileum. Och i valet mellan intellektuell och fysisk flåshurtighet, måste jag förstås vara sann mot min inre natur.

På TolkS var, föga förvånande, orienterare överrepresenterade. Från två bittert rivaliserande elitorienterare till, tja, mig.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma, men jag tror det finns något slags mönster här.

Har jag sagt att jag var scout också?