The End

Idag slutade jag verkligen på Observer. Det var med en märklig känslococktail som jag tog de sista rituella stegen - lämnade in passerkortet, aktiverade frånvaromeddelandet, o.s.v. Lättnad, vemod, förväntan, en del entusiasm, en viss bävan och kanske framförallt en stor overklighet.

När jag sommaren 1997 började som exjobbare på Scribona Informationstjänster IT&T i Solna, kunde jag förstås aldrig tro att jag skulle stanna nästan tio år. Men så blev det. Jag har varit här större delen av mitt vuxna liv. Och det har varit en fantastiskt spännande, utmanande och oftast väldigt rolig tid.

Observer är ett fantastiskt spännade företag med en unik marknadsställning. Vi är måttstocken som alla andra mäter sig mot, och som sådan sätts vi ofta under hård press av kunder och konkurrenter. Vilket ibland kanske ger oss lite oförtjänt dåligt självförtroende. Vi har varit en ovärderlig tillgång för PR- och informationsbranschen i över hundra år, och är det än. Våra tjänster håller överlag hög standard. Vi är långtifrån felfria. Men vi är seriösa och professionella. Jag är stolt över att ha varit en del av detta företag.

... skrev jag bl.a. i mitt hejdå-mejl till kollegorna.

I morgon har jag sovmorgon. Klockan tio träffar jag min nya chef Gösta på Eniro.

Happy Birthday to me!

Idag fyller jag år. Japp. Nu är jag närmare 38 än 35. E-L hade beställt samtliga sex Eddie Izzard-DVD:er åt mig och lyckades hålla masken härom veckan när jag fick den briljanta idén att börja fasttracka dem på LoveFilm. Av N och Moster Anna fick jag chokladpraliner från NK. Mor och far skickade blommor. E sa grattis till mig ungefär 30 gånger under dagen, något färre än de gånger han frågade "hur många år är du nu igen". Om tre minuter fyller jag inte år längre.

Nouvelle Vague på Berns

I går var E-L och jag på Berns och såg Nouvelle Vague. Jag har lyssnat rätt mycket på båda skivorna och brukar tycka det är skoj ett tag, men att det sen blir lite enahanda. Så jag såg mer fram emot en kul grej än en konsert. Sitta på Berns och dricka drinkar och lyssna på gamla favoriter i loungetappning är ju inte det sämsta man kan göra en lördag kväll. Och att vi dessutom, tack vare moster Annas välvilja, kunde gå ut tillsammans är överhuvudtaget en sällsynt lyx.

Därför blev jag så positivt överraskad av spelningen. Dels för att den var så snygg (ok, det hade jag kanske väntat mig), men framför allt för att Nouvelle Vague var mycket bättre live än jag hade kunnat föreställa mig. På scen var de inte alls lika svalt tillbakalutade som på skiva. Arren var tyngre och framförandet mycket mer energiskt. Särskilt Phoebe Killdeer spann loss ordentligt i flera låtar - t.ex. i en vansinnigt snygg Bela Lugosi's Dead, med mycket rök och scenen badande i rött ljus.

De spelade väl merparten av låtarna från de två skivorna - vissa rev de av mer pliktskyldigt, i närmast förkortade versioner. Andra broderade de ut och gjorde till allsångsnummer, som Too Drunk to Fuck, Heart of Glass och en tiominutersversion av Friday Night, Saturday Morning. Sista ordinarie numret var, som jag hoppades, Love Will Tear Us Apart. Vi passade på att gå till garderoben innan rusningen (vi hade ju trots allt barnvakt), men jag skulle gissa att de gjorde Just Can't Get Enough och möjligen Fade to Grey som extranummer.

Och som sagt, det var kul, det var snyggt, det var mycket mer rock'n'roll än på skivorna, och skulle de släppa en konsert-DVD är jag klart intresserad. Under tiden får jag väl kolla på de amatörklipp som finns på YouTube, som det här från Vancouver i september (fast det var mycket stiligare på Berns):



Jag har letat efter recensioner och bilder från konserten, men hittills bara hittat den här ganska ljumma recensionen i Helsingborgs Dagblad från Malmö-konserten tidigare i veckan. Men det var rätt många kameror på Berns i går, så förhoppningsvis dyker det upp.

Öppnade gjorde danskan Katrine Ottosen, som vi inte hade hört tidigare. Men hon var också bra. Stillsam singer/songwriter vid keyboard. E-L gillade henne jättemycket.

Uppdatering: (mån, 10:39) Just nu ligger hela dn.se nere, men med hjälp av Observers webbagent (mitt skötebarn) kan jag se att de nu lagt ut Nils Hanssons recension. Han intar den distans som jag antar att en musikrecensent måste inta till ett coverband / novelty act, men jag tycker mig läsa mellan raderna att han gillade konserten. Och han tyckte också det var bra att de valt ett litet annat format på scen. "Bitvis svänger det rätt hårt."


Foto: Emma Svensson, Rockfoto via dn.se

Tre dar kvar

På onsdag jobbar jag min sista dag på Observer. Där jag jobbat nästan tio år. Igår tog jag med mig kameran. För första gången.



Avstämningsmöte om webbagenten. Fredrik, Bengt och Oskar.



Mitt skrivbord.



Jocke, Susanne och Fredrik pratar ECP.



Ylva och Mia.



In flagrante delicto. Bakom mig Stefan.

natt till torsdag

I kväll träffade jag min gode vän från Uppsala Johan Lindqvist på Ljunggren. För första gången sedan mitt och E-Ls bröllop för drygt sju år sen. Vi träffades klockan sex och jag var på väg att ta sista tunnelbanan hem vid halv ett. Men det var för kallt. Så jag tog en taxi. Nu sitter jag i klädkammaren hemma (där min och pojkarnas dator står) och väntar på att bli tillräckligt nykter för att gå och lägga mig.

Under tiden tänkte jag fundera lite på vad dn.se:s bildredaktör har emot Filippa Reinfeldt. Hjälp-mig-snälla-skicka-lösensumman-jag-är-kidnappad-men-måste-visa-upp-ett-tappert-ansikte-men-snälla-jag-klarar-inte-mer-snart?

Samma bild har gått varm både i pappersutgåvan och på nätet de senaste dagarna, bl.a. här och här.

Produktiv måndag

I går var jag produktiv. Först köpte jag biljetter till E-L och mig till Nouvelle Vague på Berns på lördag. För en gångs skull blev jag medveten om en konsert innan den varit, och innan biljetterna tagit slut - annars har jag missat t.ex. The Magic Numbers och Regina Spektor också på Berns nu i vår. Jag ska nog börja läsa På Stan lite mer noga, eller Ticnets nyhetsbrev.

Och i går kväll lade jag till slut ut första inlägget på mitt nya hobbyprojekt, www.pennfajtare.se:

Pennfajtare och Pennfäktare, Forum för Fårskallar och Du 77. Det fanns en tid före Lunarstorm, när man skrev insändare och sökte brevvänner i tidningar som Fantomen och Kamratposten. Vad jag beundrade dessa killar och tjejer som verkligen tog mod till sig och skrev, dessa "halloj, se hit!", dessa "hej då från en som...". Själv läste jag bara. Formulerade mig i smyg men skickade aldrig in. Detta är min hyllning till er som vågade.

Och däremellan satt jag i avdelningsmöte med Software & Content och i projektmöte med RTV Re-engineering. Och däremellan åt jag en smörgås med tonfiskröra från Garnisonens servicebutik.

E leker "Naturkrisoriska Museet"

(se Söndagsutflykt. Ledtråd: gult klistermärke)

På väg ut

Den 28 februari jobbar jag min sista dag på Observer och gamarna cirklar redan runt mina kontorsprylar. Att någon vill ta över min laptop kan jag förstå - men mitt internpostfack?

F.ö. visar bilden vilken fullkomligt usel kamera som sitter i Sony Ericsson P910i. Men jag får kanske en ny mobil på Eniro.

Kannibalerna i Kungens Kurva

... sålde mig denna brödpåse.

Länkvärt i kulturdelen

I dagens DN Kultur hittade jag två artiklar som jag ville länka till (i hopp om att få en Twingly-länk till min blogg på dn.se). Men den ena hade förstås ingen blogglänksruta, och den andra fanns inte på nätet överhuvudtaget.

Först läste jag om Manifestgalan, där priset för bästa osajnade band gick till The Wonderful Guinea Pigs från Linköping. Det är ju alltid kul när det går bra för just linköpingsband, tänkte jag. Och nu har jag lyssnat på TWGP på Myspace, och det lät ju ganska trevligt. Särskilt den trallvänliga (blivande singeln?) Desperate Days.

Jag kanske bara är lokalpatriotisk, men visst har det kommit rätt mycket bra musik från Linköping genom åren? Som Whoops (med Louise Hoffsten) och Lennys Gosskör (vars spelning i Ånestadskolans aula fortfarande hör till mina bättre konsertupplevelser). Och Njurmännen, som skapade skandalrubriker med en spelning i Mjölby ’85, när de slängde slaktavfall på publiken och Lillen sprang runt med en grisknorr i munnen, vilket jag förstås kom att tänka på när jag läste om ”nakenbilderna på slakteriet” (aha! den artikeln har en Twingly-ruta!). Och Cloudberry Jam, Pusjkins, o.s.v.

Själv har jag aldrig spelat i band – ett och ett halvt års mandolinstudier på kommunala musikskolan till trots – men jag var en av de döda själar som gjorde att den experimentella gruppen Obscena Riter fick ihop tillräckligt många medlemmar för att få studiecirkelbidrag och få repa på Skylten. Obscena Riters paradnummer bestod i att Robert (eller var det Jonas?) vrålade inledningsversen i Stig Dagermans Bränt Barn, medan Johan K slog på metallrör. Jag vill gärna tro att ”vi” gav en Rock d’Amour-spelning på Arbis, men det var nog bara Österbergaskolans aula.

Den andra artikeln fanns som sagt inte på dn.se alls. Det var Gabriella Håkanssons rapport ”Rita om kartan” på sidan 7, och jag funderade mest på alternativa bildtexter. ”Mer stake i upp-och-ner-vänt Sverige”?



Förresten kommer Twingly också från Linköping.

Elysisk längtan

När jag härom veckan var tillbaka på Östgöta Nation köpte jag ett exemplar av deras (jag vill gärna säga ”våran”, men börjar få lite trovärdighetsproblem) sångbok. Den var förstås inte lika inbunden och fin som den som Alex gjorde 1993, men den var betydligt billigare. Den var också i än högre grad befriad från sånger som kan tänkas väcka anstöt. T.ex. hjälpte det tydligen inte att byta ut ”gul är kines och gul japan” mot ”gul är citron och gul banan”; Gul lyser solen fick inte vara med alls.

Däremot hade de plockat in Elysisk längtan (mel. An die Freude):

Aftonrodnan svalka sprider
Skymningen sig sänker fin
Och likt dimridåer glider
Doften av det rena vin

:/: Låt det hjälpa mig till att segla
Rakt in i rusets röda tröst
Natten flyr på gryningsvingar
Värmen flammar i mitt bröst :/:

(och om man är på ett lite frivolt humör, kan man lägga till ett Hej! efter reprisen)

Enligt min far var Elysisk längtan det vinnande bidraget i en visdiktartävling på F-sektionen i Lund nån gång på 60-talet. Be that as it may, men jag kan inte minnas att jag någonsin hört den i Uppsala. Däremot har jag sedan länge lärt mig den utantill, och ett otal gånger sjungit den som vaggvisa för N och E. (Utan Hej!)

Jag kanske borde sluta med det. På samma melodi kan man ju i stället sjunga Här är gudagott att vara och Fjäriln vingad syns på Haga, och förstås Schillers ”riktiga” text:

Freude, Schöner Götterfunken,
Tochter aus Elysium,
Wir betreten feuer-trunken,
Himmlische, dein Heiligtum!

Deine Zauber binden wieder,
Was die Mode streng geteilt;
Alle Menschen werden Brüder,
Wo dein sanfter Flügel weilt.

Men man kan också trycka in texten till en annan tysk slash lundensisk visa, som jag definitivt inte hört någon annanstans än på mina föräldrars fester:

In Hannover an der Leine,
Hafensgasse Nummer acht,
wohnt der Massenmörder Heine
der aus Mennschen Hackfleisch macht

(und dazu…)

Ein belegtes Brot mit Schinken
Ein belegtes Brot mit Ei
Das sind zwei belegte Brote,
eins mit Schinken, eins mit Ei

(und dazu…)

Eisgekühltes Coca-Cola,
Coca-Cola eisgekühlt,
Eisgekühltes Coca-Cola,
Coca-Cola eisgekühlt.

(Ein, zwei, drei, vier, rappadikatz, boum, chachacha, uhh!)

som annars lämpligen sjungs på en lite klatschigare melodi. Vad denna heter har jag försökt googla mig till, men jag hittar inga referenser till sången i det här utförandet. Däremot påminner början om en tysk visa om massmördaren Haarmann, som verkar finnas i lite olika versioner, t.ex. den här och den här. Medan fortsättningen har spelats in av Die Toten Hosen, fast med Coca-Colan utbytt mot den nordtyska snapsen Bommerlunder. På en enda webbsida, ett belgiskt allsångshäfte, hittade jag till slut samma text med Coca-Cola.

(Hur började jag det här inlägget egentligen? Hur ska jag få slut på det?)

The Who kommer till Roskilde

Nyss tillkännagavs att The Who kommer till årets Roskilde-festival. Just nu startar presskonferensen, som man kan följa här. Jag kan inte påstå att jag är superentusiastisk, men de är ju förvisso legendariska (och lär hjälpa E-L och mig att inte känna oss så gamla på festivalen).

String och Schleich

Den här vill E-L ha:


Dom här har N och E:


(Djuren köper vi på Krabat, Stockholms bästa leksaksaffär.)

Inställt

Ikväll skulle jag för första gången på många år ha träffat Johan för en öl på Ljunggrens. Tyvärr fick vi skjuta upp det, eftersom han blivit dålig. Det mejl han skickade var sex rader långt, kärnfullt, poetiskt, och jag tog mig friheten att själv korta några av stroferna, för att få ett mer traditionellt haiku-format:

Bajsat fyrfaldigt
Nog tre gånger för mycket
Vinterkräksjuka

Går hem från jobbet
Vill inte dricka öl nu
Kanske senare?

Topp Tre Tidsfördriv

20Q.net - spela 20 frågor mot ett neuronnät. Hittills ligger vi ungefär lika, min motståndare och jag.

Pulka-VM - ivrigt påhejad av mina söner (N: "men du måste bromsa också, bromsa!" och E: "pappa, vad dåligt du gör") har jag till slut lyckats ta mig ner utan att vurpa. En gång lyckades jag få min åkare att hasa sig upp för hela backen, varpå han exploderade vid starten. Det såg inte barnen.

Lethal Penguin Bubble Wrap - varken mer eller mindre.

Söndagsutflykt

Idag åkte vi på söndagsutflykt till Naturhistoriska. N blev så exalterad att han knappt kunde andas på dinosaurieutställningen.

- Wow, en compsognatus! Titta, en iguanodon, med tummar som står rakt upp! (Släng dig i väggen, Kvitt-eller-dubbelt-Dino!) En sån har vi i en bok på dagis! Vilken stor fot vasstanden har!

Och så vidare.

Efter fyra varv på nedervåniningen gick vi till de uppstoppade svenska djuren (fan vad stora berguvar är!). Och så fick N - och jag - äntligen se en järv. E hade roligt också, han gillade till exempel att gå in i myrstacken, men tyckte nog bäst om att klättra på den stora paddan. Och han fick följa med E-L till butiken.

Det är ju synd att svenska museishoppar ska vara så crap. Inte en pryl med muséets logga eller namn på, inte ens ett vykort. Och det billiga krimskramset till barnen begränsades till suddgummin med dinosauirer på. (Dem köpte vi.) Svenska museiföreståndare verkar inte ha fattat att när vi väl tar oss dit med barn och allt så vill vi göra hela turistprylen.

Det har de fattat på naturhistoriska museet i London. Men E-L ska dit i mars; hon kanske kan köpa varsin Jurassic Parka till barnen. Eller varsin självlysande fladdermus-t-shirt?

Varning för arga batterier!

Nu har jag möblerat om i klädkammaren och kopplat in den nya skannern. Och kan till slut skanna in bruksanvisningen till den radiostyrda bilen "Hodna".

Jag kan möjligen förstå att batteriet blir argt om man inte använder det på normalt sätt. Men varför blir det gladare om en simmande kejsarinna plockar ut det?

Note to self

Att göra i morgon:

• bära ut motionscykeln från klädkammaren
• bära ut övriga möbler, kläder och prylar från klädkammaren
• skruva ner hylla och klädstång i klädkammaren
• bära ner hylla och klädstång i förrådet
• plocka ner alla mina böcker i vardagsrummet i kartonger
• plocka ner alla dvd-filmer i vardagsrummet i andra kartonger
• demontera bokhyllan i vardagsrummet
• montera upp bokhyllan i klädkammaren
• flytta tillbaka datorn till klädkammaren
• ställa skrivaren på en extra stor hylla i bokhyllan i klädkammaren
• koppla in den nya skannern! och ställa den på en hylla i bokhyllan i klädkammaren
• sätta upp alla pärmar, folianter och dvd-filmer i bokhyllan i klädkammaren
• bli besviken över att bokhyllan inte rymmer dubbelt så mycket när den står i klädkammaren som när den stod i vardagsrummet
• sprida ut de möbler som tidigare stod i klädkammaren i lägenheten
• diskutera med E-L var vi skall ställa motionscykeln - sovrummet, balkongen, Stadsmissionen?
• leta efter lämpliga vägghängda bokhyllor till vardagsrummet – nu är väl String ute igen, så det finns kanske billigt på Blocket?
• gå till Sony Center och köpa ett väggfäste till tv:n som jag fick i julklapp av mig själv
• skruva upp tv:n på väggen i vardagsrummet
• gå tillbaks till Sony Center och fråga när deras Vaio VGX-TP1 kommer till Sverige

• fundera på var jag ska få tag på $1.600 – vi kanske kan säga att motionscykeln har tillhört någon kändis och sälja den på eBay?
  

Är det någon som vet

... vilken film E syftar på här?

Pumporna är dumma. Men de svarta är goda. De svarta har svärd och pistoler och kanoter och kanotkulor och, och, och pilbågar.

Vad låter vi vår treåring se för filmer egentligen?