The Cure på Hovet

Efter 23 års väntan har jag nu sett The Cure live, på Hovet i går kväll. Liksom jag själv är Robert Smith lite äldre nu, och lite rundare. Ögonskuggan, svintohåret och rösten är som förr. Men även om han fortfarande framför soundtracket till min tonårsångest med inlevelse och trovärdighet, så tror jag att Robert Smith, liksom jag, är lite gladare nu. Han verkar i alla fall trivas väldigt bra under den över tre timmar långa konserten.

The Cure ropas in tre gånger, och spelar sammanlagt 36 låtar. Eftersom en lite noggrannare koll visade att jag bara äger tre skivor - Japanese Whispers, The Head on the Door och Greatest Hits (jag trodde faktiskt det var fler) - kunde jag inte identifiera alla. Men enligt de mer uppdaterade fansen på The Cures forum, var Stockholms set list följande:

Open
alt.end
A Night Like This
The End of the World
Lovesong
Pictures of You
Lullaby
From the Edge of the Deep Green Sea
Please Project
The Walk
Push
How Beautiful You Are...
Inbetween Days
Just Like Heaven
A Boy I Never Knew
If Only Tonight We Could Sleep...
The Kiss
Shake Dog Shake
Us or Them
Never Enough
Wrong Number
One Hundred Years
End

Encore 1:
At Night
M
Play for Today
A Forest

Encore 2:
Let's Go to Bed
Freak Show ("Don't Say Anything")
Close to Me
Why Can't I Be You?

Encore 3:
Boys Don't Cry
Jumping Someone Else's Train
Grinding Halt
10:15 Saturday Night
Killing an Arab

Jag har sedan länge accepterat att Fredrik Strage är en oändligt mycket bättre skribent än jag(tvärtemot vad jag tyckte och trodde när min Cure-dyrkan kulminerade för tjugo år sen - jag kanske återkommer till det i ett framtida inlägg), länkar jag hellre till hans recension i DN än försöker skriva en egen.

Lite suddiga bilder från min mobilkamera:


Lite proffsbilder från Rockfoto:


Och en video från Kulturbloggen: