Kustteorin

Enligt DN är Österrike i chock. Vad är det som gör att det bildsköna alplandet, som gett oss wienervals och apfelstrudel, envisas med att producera små män med sjukligt stort behov av att kontrollera andra människor? Från Alois Hitler till Josef Fritzl, via Jörg Haider och Wolfgang Priklopil?

E-L och jag har en teori. Simpel geografi. Montesquieu var förstås inne på samma spår med sin klimatlära, men förutom att den urartat till tokiga rasteorier, missade han den uppenbara skillnaden mellan landgräns och kust för det nationella psyket.

Österrike saknar kust. Jag är övertygad om att det finns ett samband, men är lite osäker på kausaliteten. Blir man klaustrofobiker av att sakna kustremsa - och kompenserar sin känsla av instängdhet genom att stänga in andra? Eller är det snarare så att en österrikare med anlag för storhetsvansinne inte får sin självbild korrigerad till rimliga proportioner av att titta ut över ett hav som fortsätter bortom horisonten?

Eller är det helt enkelt för att de saknar en flotta? Få saker utstrålar en sådan självsäker kontroll på läget som ett par välputsade slagskepp i hamnen. Vad händer om man inte ens har en liten kustkorvett? Och fundera en stund på hur sexuellt depraverade engelsmännen hade varit om de inte hade haft Royal Navy som säkerhetsventil för de mer excentriska Eton-pojkarna.

Det snällaste man kan säga om Alois mustaschprydde son är väl att han åtminstone ville göra något åt sitt hemlands brist på kustlinje. Men som bekant med motiv och metoder så vidriga att han gått till historien som ett av de ondskefullaste exemplar som mänskligheten uppvisat - den man som vaktar ingången till skräckkabinettet på Mme Tussauds.

Sist jag var där hade han sällskap av en vaxversion av Idi Amin, diktator i Uganda, som - just det - saknar kust. Liksom t.ex. Vitryssland och Zimbabwe. Och Alabama.

We're on to something.