Time to snuff the habit

För 25 år sen var jag 13 och påbörjade min karriär som nikotinist. Jag testade snus på samma sätt som jag testade öl, vin, sprit och cigaretter, men till skillnad från från dessa blev snuset en mer kontinuerlig last, som inte begränsades till föräldrafria fester i radhusidyllen eller mindre idylliska utomhus-"fester" under Linköpings broar. På den tiden var det ingen som ifrågasatte att 13-15-åringar köpte snus i affären (en dosa General kostade ungefär en femma) och Lennys Gosskör hade en lokal hit med sin alternativa text till House of the Rising Sun:

Det finns ett hus i Göteborg
Där tillverkar dom snus
Ettan, Grovsnus, Stjärnsnus och General
Ger oss ett stort urval

(eller nånting sånt)

När jag bodde i USA 1985-86 blev det ett naturligt uppehåll, men i första ring började jag snusa även i skolan (det gjorde jag aldrig på högstadiet). Och efter julafton 1986 gick det inte en enda dag utan snus.

Förrän jag slutade tvärt 12 år senare. Den 12/12 1998 (kl. 12:12, typ) gick jag ut från Apoteket Uplands Vapen i Uppsala, med ett spontaninköpt paket Nikotugg, la ut min snus och la inte in en ny. Efter ungefär en månad hade jag fasat ut nikotintuggummit också.

Samtidigt som jag ofta tvivlade på det kloka i mitt beslut (jag blev ju både tjockare och argare, till exempel) var jag samtidigt stolt över min principfasthet. På nästan åtta år hade jag inte ett enda återfall. Men inte heller en enda vecka utan att jag någon natt drömde att jag börjat snusa igen.

I Roskilde 2006 ingick E-L och jag en pakt. När vi var utomlands, tillsammans, utan barnen, fick vi röka och snusa. Det levde inte direkt upp till åtta års drömmar, och jag höll på principen till nästa barnfria utlandsresa - till Brighton förra sommaren. Då satte det sig hårdare och jag var irriterad en vecka efteråt, medan abstinensen la sig.

Och sen började jag fuska. Eniros julfest, öl med Johan, en stilla grillkväll hos familjen Articuno, ingifta kusin Sofias 30-årskalas, o.s.v. ... För två veckor sen tänkte jag att va fan, jag ska ju ändå till Brighton snart, och släppte på den sista lilla principen om att bara "festsnusa" (för det är ju så festligt att stoppa upp förmultnad tobak under läppen). Och det var en udda känsla - avlägset men ändå väldigt bekant - att gå till jobbet med en dosa i fickan.

Men nu är jag hemma igen. Och nu är slut. Att snusa är dumt. Dyrt. Konditionssänkande. Aptitdämpande. Hjärtklappande. Tandlossande. Tandköttsfrätande. Andedräktsdräpande. Illamåendeframkallande. Och djävulskt gott.