Skärp er, Kling och Klang!

Jag brukar som regel inte kommentera aktuella nyheter här. Därtill har jag i princip aldrig något att tillföra i sak, och knappast i vältalighet heller. Det gäller nu också, men jag behöver kanalisera den ilska jag känt efter de senaste morgnarnas tidningsläsning.

"Övergrepp i rättssak" är ett av de värsta brott som finns. Förutom att drabba enskilda som ofta redan råkat illa ut, slår det mot själva grunden för ett civiliserat samhälle. Det är lätt att, som Inger Davidsson i DN, efterlysa "mer civilkurage", men det kräver en hel del mod att utsätta sig själv och sin familj för allvarliga risker för samhällets skull. Och det vill till att samhället i sin tur gör sitt yttersta för att minimera de riskerna. Om jag visste vad som låg bakom grannpizzerians ständiga "ägarbyten och renoveringar", skulle jag då orka och våga vittna? Kanske inte.

En som verkligen uppvisat civilkurage är den 24-åriga småbarnsmamma som på nyårsnatten blev vittne till ett mord här i mina hemtrakter. Efter att ha vittnat i tingsrätten blev hon i april överfallen och misshandlad. Trots det ville hon fortsätta vittna, och blev föremål för polisens "vittnesskyddsprogram". Vad det var värt framgick i fredags, när en joggare hittade henne livlös i en park, där hennes fyraåriga dotter stod bredvid och ropade på hjälp.

Enligt dagens DN, har hoten mot vittnen ökat med flera hundra procent de senaste åren. Vad är det för Kling- och Klang-mentalitet som styr polisens agerande, när man så kapitalt misslyckas med att skydda någon, som är i så uppenbart behov av - och berättigad till - skydd? Är de naiva? Saknar de inlevelseförmåga? Gör de fel saker?

Att ifrågasätta polisens prioriteringar är förvisso en folksport lika gammal som polisväsendet självt, men det kan väl inte hindra att det någon gång är berättigat. "Det kan bero på resursbrist", säger Inger Davidsson. Men då får väl någon inom rättsväsendemaskineriet ha civilkurage nog att påpeka denna resursbrist, och dess konsekvenser, innan något sånt här händer.