Stank

Under veckan har det luktat mer och mer suspekt i vår kyl. Först bara lite diffust "gammalt kylskåp", sen gradvis mer obehagligt. I går trodde vi att det var den färska pecorinon som jag köpte i lördags när NK hade italiensk vecka. Så då åt vi upp den. Men idag luktade det ännu mer som ett gammalt sår i kylen, och E-L började storskura. Tills vi skulle laga middag. Helstekt ryggbiff, som jag också köpte i lördags. Det stod visserligen bäst före 29/3 på den, men vi tänkte att en extra dag bara skulle göra den mörare. Den var grön. När E-L punkterade förpackningen förflyttades vi till en surströmmingsskiva, fast inomhus och utan dess försonande sidor (mandelpotatis, tunnbröd, av brännvin upplivade norrlänningar). Här var det bara död och förruttnelse. I Gladpack.

Cykelpremiär

(YouTube)

Förtydligande

Såhär vid en andra genomläsning av min förra post undrar jag om jag kanske framstår som en lätt desperat jag-tror-jag-är-en-nittonårig-emo-wannabe. Eller? För jag är fortfarande en 37-årig, lätt överviktig, tvåbarnspappa i förorten, med herrgårdsvagn och jobbkostym. Vettja.

Och liknelserna står som spön i backen

På 90-talet gav jag upp. Jag förstod inte den nya musiken och den förstod inte mig. Och jag tänkte att det är väl så det blir för alla. Min far har så länge jag kan minnas hållt sig till Beethoven och Beatles. I mitt fall fick det bli Abba och Ebba. Dancing Queen och 800° defining the end of time. Inget kunde nånsin göras bättre.

Så jag försjönk i det förgångna. Började göra blandband. Blev vänkretsens Björn Kjellman som kan för mycket om schlager. Jag kunde väckas mitt i natten och i tur och ordning nynna (om än falskt) på alla svenska melodifestivalsvinnare mellan 1968 (Det börjar verka kärlek banne mig) och 1985 (Bra vibrationer). Ful, fet och föredetting. Som Kung Théoden av Gondor, med Christer Björkman som Grima Ormtunga.

Men liksom för Théoden var detta förtidiga åldrande en ond förbannelse som gick att bryta. Mina Aragorn och Gandalf var E-L och good ol' Internet. E-L övertalade mina föräldrar att köpa Roskilde-biljetter åt oss i 35-årspresent för två år sen. Och även om det fanns en del gamla gudar som lockade (Ozzy 2005, Front 242, Morrissey, Dylan och Roger Waters 2006, t.ex.) så fick jag en chans att inse att det faktiskt har gjorts bra musik efter 1985. Särskilt förra året, när vi såg syskonen Wainwright, Death Cab For Cutie, Arctic Monkeys, Franz Ferdinand, The Raconteurs, o.s.v.

Det hjälpte förstås att jag hade lyssnat in mig lite på iTunes först. Men det är ju bara den kommersiella toppen på isberget för att uttrycka sig (inte så) lite klyschigt. Genom MySpace och olika bloggar har jag hittat mängder av grupper jag aldrig hört talas om (och som i fallet Alex Turner i Arctic Monkeys, är närmare min son i ålder än mig) men som jag verkligen gillar.

Just nu finkammar jag freeindie.com. Så gott som varje dag presenteras ett nytt band, som regel med fem mp3-or fria för nedladdning. Där finns hyfsat etablerade artister som Bright Eyes och Clap Your Hands Say Yeah, tillsammans med en hel del som rimligen måste betecknas som skräp. Men jag slickar i mig allt, ivrigt och urskiljningslöst, som a kid going down on his first girlfriend.

Bland annat lyssnar jag på:

• Call Me Your Darkness med Fire Flies
• Stay med The Attorneys
• High and Dry med Valeze och
• Magneto med The Metrosexuals

Än så länge slår de inte Abba och Ebba. Men mina dagar som resignerad nostalgiker är i alla fall över för den här gången.

Pipeline

Återkommande besökare kan konstatera att min inläggsfrekvens gått ner sedan start. Det är ett vanligt fenomen. Peter på Fleecelabs skrev för en dryg vecka sen om sju knep som hjälpt honom att hålla bloggfrekvensen uppe. Knep 1 är "Ligg steget före":

Med det menar jag att du ska ha en ”kö” med inlägg som väntar på att postas. Även om du har skrivit tre stycken en dag så posta inte alla på en gång. Håll på dem och posta i stället en varje dag.

Men jag vet inte om det hjälper. Jag har hela tiden en mental pipeline med blogginlägg. Jag blir bara aldrig färdig till att skriva (klart) dem. Just nu består min pipeline av:

• Top (?) 10 Love Will Tear Us Apart-covers
• Schlager-leda eller Cunnilingus
• Jag har en älg i min väska
• Яблоко-1, Яблоко-1, я Грип, приём!
• Personlighetsgeschäft
• Och vad har Lene Jensen med saken att göra?

Och det är inte bara rubriker. Jag vet vad jag vill säga i dem. Problemet är att jag redan på planeringsstadiet går "i essäfällan", vilket "Knep 4: Begränsa din tid och ta pauser" handlar om.

Två av mina kompisar, som börjat blogga ännu mer nyligen än jag, är hittills väldigt produktiva. Min förre kollega Alex skriver om media, webben, bloggar och rugby. I söndags publicerade Aftonbladet hans debattartikel "Bloggaren är köpt", som gav en del eko i bloggosfären.

Och idag läste jag för första gången "Articuno"s blogg. Författaren är mamma till två av N och Es bästa dagiskompisar, och skriver väldigt roligt om vardagshelvete och hockey.

Extreme Home Makeover

Före ... Efter

I förra veckan började JM riva industrifastigheten i korsningen Örnsbergsvägen-Jakobsdalsvägen. Och redan i måndags, när jag tog bilden, fanns det bara en halv vägg kvar. (Skymtar knappt bland träden, vid den orangea grävskopan.)

I går fick vi hem prospektet för projekt "Fågelviken". Det ljusgula huset vid Örnsbergsvägen ska bli seniorlägenheter, och i det vita huset, i vinkel, byggs det 70 vanliga bostadsrätter. Bara en 5:a, men rätt många 4:or. Vi lämnade in vår förtursanmälan i februari, men det var vi tydligen rätt många som gjorde. Så jag vet inte vilken chans vi har att få någon av de större lägenheterna. Har vi riktig tur kan vi flytta till en större lägenhet nån gång under våren 2009. Med eget arbetsrum för E-L. Och två toaletter.

JM envisas f.ö. med att påstå att "Örnsberg ligger granne med Aspudden", men får vi en lägenhet där kommer jag styvnackat förfäkta ståndpunkten att det är samma sak. Vi tänker ju bo kvar i Aspudden.

En helg med grabbarna och en kvinna med makt

Min fru har rest till Brighton, till Shoreham by the sea. E-L åkte på ett av sina halvårsvisa besök hos Eva i fredags och kommer hem på tisdag. Sedan ett par veckor försöker hon övertala mig att följa med på nästa tripp och förlägga den till 20-22 juli, så att vi kan köa ihop utanför Waterstones inför släppet av Harry Potter and the Deathly Hallows. Idén är inte så svårsåld på mig som det kanske har verkat.

Men nu är vi ensamma hemma i drygt fyra dar, killarna och jag. Då och då måste jag slå bort mentala jämförelser med penalty killing, för på det hela taget är det rätt trevligt. Vi går här och småpysslar lite. N anstränger sig för att visa att han är näst äldst i huset nu, klär på sig utan anmodan och dukar.

Det underlättar kanske att jag mutar dem med favoritmat. N har redan fått två av sina önskningar uppfyllda – hämtpizza (stereotype dad strikes again) och kycklingklubbor med grillkrydda. Es älsklingsrätter är "shushi, taco och choklad". Choklad köper E-L med hem från Montezuma’s; sushi kanske jag köper med hem i morgon, i stället för de "fiskpinnar och p-mos" som jag skrivit in i mitt omsorgsfulla matplaneringsschema. Och taco åt vi till lunch idag. Men jag är inte bra på multi-tasking. I morse kom jag ihåg att ta fram middags-kycklingen ur frysen, men inte lunch-köttfärsen. Så den fick jag snabbtina i varmvatten. Och. Det. Får. Man. Ju. Inte. Göra.

Det har varit förvånansvärt få uttalade önskemål om att mamma ska komma hem. I går sa visserligen en rödgråten E att "jag vill att du ska komma hem nu; jag vill att du ska ta den snabbaste bilen, en racerbil", men det berodde nog mest på att N hann lyfta luren först när E-L ringde. Vi skickar små lägesrapporter och glada tillrop per SMS också. Den hittills största fördelen med att jag fallit till föga och skaffat ett Skype-konto (två år senare än mina föräldrar), är att jag för 72,8 öre styck kan skicka mina SMS från datorn, och följaktligen skriva dem på ett riktigt tangentbord. (Nu och då fnissar jag lite åt den gamla Rocky-strippen där Rippo råkar skicka SMS-hälsningen "hoppas ni får kuk i kväll" till sina föräldrar. (Fast den risken är inte så stor med min nya Sony Ericsson, vars T9-ordlista bara låter mig välja mellan "kul" och "luk". (Vad fan är en "luk"?) Det var för övrigt Passagen-utvecklaren David Hall som kommenterade mina mobiltelefon-förväntningar på Eniro häromnyss. Hans egen blogg är betydligt intressantare än min.) Det ska vara en högerparentes till.)

I går kväll tittade vi på Älskade spion (på timeshift med en halvtimmes fördröjning, så att jag kunde snabbspola förbi scenerna med Jaws). Tidigare på dagen hade vi varit i Uppsala, där jag lade fram mitt årsbokslut för Minneslandskapet och avgick ur dess styrelse. Även om det var löjligt hög tid nu, så kändes det lite konstigt att sluta efter 17 obrutna år som förtroendevald inom Östgöta Nation, dess bostadsstiftelse och nu senast dess alumnförening.

När jag 1989 tog studenten i Linköping, tänkte jag att mina sötebrödsdagar som föreningsmänniska var över. Efter att ha vunnit aktning och vänskap som skoltidningsredaktör och sekreterare i Qulturella Klubben, skulle jag dädanefter tvingas umgås som vanligt folk – vara trevlig och intressant, utan att ha ett årsmötesprotokoll att falla tillbaka på. Oj så fel jag hade! Östgöta Nation var den fasta punkten i min tillvaro under i princip hela 90-talet. Från spexdebuten i Den trojanska hästen (regisserad av Christian Hultén, sedermera callcenter-vd och ödletämjare), via karriär-peaken som förste kurator 1995 och jubileumsgeneral -96, till en långsamt tynande tillvaro i diverse styrelser och nämnder. På nationen lärde jag känna mina bästa vänner. Där träffade jag både min fru och min förra flickvän (som min fru just nu besöker i Brighton). Jag kommer förstås fortsätta besöka nationen av och till. Men sedan i går eftermiddags blir det även i formell mening som föredetting.

Ungefär samtidigt skedde en massmedialt mer uppmärksammad föreningsavgång i Folkets Hus i Stockholm (snygg melodiradioövergång, va?). Det är många år sen jag grundade "OSEG – Obunden Socialistisk ElevGrupp" på gymnasiet (tillsammans med Professor Ekholm), och det förefaller osannolikt att jag nånsin kommer rösta på socialdemokraterna, men jag tycker ändå det finns en hel del sympatiska drag hos Mona Sahlin. Och även om jag inte kommer bidra min röst, så tror jag nog att hon kommer bli statsminister, om inte 2010 så senare. Och då tycker jag det känns betryggande att hon uppenbarligen inte slösar någon tankemöda åt världsligheter som, säg, "undrar hur jag skulle se ut i en ny frisyr?".


Carl Fredrik är bättre än jag på lika-som-bär.
Johan är bättre än Mona på att byta frisyr.

Dagen till ära

... har jag gjort ännu ett blandband:

• My Sea - Katrine Ottosen


• Samson - Regina Spektor


• Hotel Song - Regina Spektor


• Judy - The Pipettes


• Strawberries - Asobi Seksu


• New Years - Asobi Seksu


• Rain Or Shine - Hello Tokyo


• God/Running Up That Hill - Tori Amos


• Smile - Lily Allen


• Shame for You - Lily Allen


• San Francisco - Hello Saferide


• Not Ready to Make Nice - Dixie Chicks


• The Noble Art of Jealousy - The Kid


• Oh No - Villeneuve


• The Robot Has Got the Blues - Worm is Green


• Triumph of a Heart - Björk & The Icelandic Choir


• We Are the Pipettes - The Pipettes


• Och jag grät mig till sömns efter alla dar - Säkert


• I Will Always Be Your Soldier - Marit Bergman


• The Long Way Around - Dixie Chicks

Blandade budskap

Striden mellan de två falangerna på Katrins toalettpappershållaretillverkares marknadsavdelning slutade uppenbarligen oavgjort.

Kviddevitt

Det är ljust när jag vaknar. Solen sken och fåglarna kvittrade när jag gick till tunnelbanan i går morse. I fredags hittade Erik årets första tussilago. Till helgen ska det bli 8 grader varmt.

Så nästa bidrag på temat blandband slash topplista är mina:

Topp 10 Solskenssånger

10. Staring at the Sun - U2


9. Sun is Shining - Bob Marley


8. Sun of Jamaica - Goombay Dance Band


7. Sunny - Boney M


6. Sunbreakthrough - The Pusjkins


5. Solglasögon - Docent Död


4. Tylö Sun - Gyllene Tider


3. Here Comes the Sun - The Beatles


2. Daylight - Christian Falk & Cindy


1. The Flesh Failures (Let the Sunshine In) - Galt McDermott

Och i dagens Pennfajtare efterlyses Mauritz, kallad Maggen, och Ove från Smedjebacken.

Mindre lyckad annonsplacering

I papperstidningar kan man ju alltid hoppas att någon vänlig redigerare upptäcker och åtgärdar alltför olyckliga kombinationer av annonser och redaktionellt innehåll. På nätet är det förstås svårare. När jag städade ur min Observer-dator hittade jag de här två exemplen, som jag i oklart syfte sparat:

expressen.se, 2004-03-22. Det underlättar förstås om man vet att det var Rickard Herrey som pekades ut som ansvarig för "sexterrorn".


di.se, 2004-12-08. Jag trodde först det var en artikelillustration, men det är en helt vanlig banner.

Melodiradioövergångar

Vår DN har varit försenad varje dag sen i tisdags. Idag kom den efter 11. Med de alternativ till morgontidningar som nu står till buds, är det kardinalfel att inte få ut tidningen så att jag kan läsa den till frukost. Sen är fönstret stängt. Även om papperstidningen i DN:s fall innehåller artiklar som inte finns på nätet.

T.ex. artikeln om den 25-årige tunnelbaneföraren, psykologistudenten, Nouvelle Vague-diggaren och fotografen Johan Fredin-Knutzén, som nyss gett ut en bok med bilder från Stockholms t-bana. En del av bilderna finns i ett snyggt bildspel här.

I London finns det hur många sajter med t-banebilder som helst. Två av mina favoriter är London Station, med nytagna svartvita och handkolorerade bilder

och London's Abandoned Tube Stations, med bilder från, öhh, Londons nedlagda tunnelbanestationer.

I London jobbade jag ett tag med min långvarige vän och Observer-kollega Alex. Efter att under många år ha följt och analyserat bloggosfären (han skrev bl.a. den här debattartikeln i Aftonbladet 2005, och intervjuades i morgon-Ekot härommånaden) har han nu fallit till föga och börjat skriva själv. Hans blogg, AMASON, handlar om PR, media och kommunikation ur ett nordiskt perspektiv. Jag har lagt till den i min länklista.

Där finns också en länk till Pennfajtare. I dagens inlägg får vi bl.a. veta att Kiss sminkade sig för att en av medlemmarna bränt ansiktet i en bilolycka, och att deras "nazi-s" i själva verket är elströmsbeteckningar.

14 dagar

I ett av mina första inlägg i den här bloggen, tillstod jag att det fanns ett geekigt skäl till att jag letat igenom iTunes efter en låt med "Thursday" i titeln, och på så sätt "upptäckt" det japansk/brooklynska shoegazingbandet Asobi Seksu. Men jag sa aldrig vilket skälet var. Det tänkte jag göra nu.

MTV och (ännu mer) VH-1 har fattat hur de ska få mig att entusiastiskt sitta och titta på - egentligen - rätt kassa musikvideor för låtar som jag ofta inte gillar: Tematopplistor. "Top 20 One-hit-wonders" ("undrar om Toto Coelos I Eat Cannibals är med?"), "Top 10 Space" (hur kunde de hoppa över Space Oddity?). O.s.v.

Tematopplistor (och tematiska blandband) har allt som appellerar till oss töntar. Det är samma mekanismer som i att samla frimärken (jag har en försvarlig samling sovjetiska rymdfrimärken nånstans på en vind i Linköping, tillsammans - möjligen - med min senare samling hotelltvålar och utländska Coca-Cola-burkar). Och det är en associationslek, där man kan använda sin bländande slutledningsförmåga till att förutspå vilka låtar som är med. Däremot krävs det som regel inte någon egentlig musikkunskap.

Och nu skulle jag förstås göra en egen topplista på temat veckodagar. Jag valde ut följande 14:

• I Don't Like Mondays - The Boomtown Rats


• Monday Morning - Pulp


• Blue Monday - New Order


• Tuesday - Yazoo


• Wednesday Morning, 3.am - Simon & Garfunkel


• Thursday - Asobi Seksu


• Friday I'm In Love - The Cure


• Friday Night - Lily Allen


• Saturday Nights - Hello Saferide


• Sunday Morning - The Velvet Underground


• Sunday Girl - Blondie


• Gloomy Sunday - Sinéad O'Connor


• Sunday Bloody Sunday - U2


• Everyday Is Like Sunday - Morrissey

Och sen blev jag så nöjd med min lista, för jag tyckte att den gav en oväntat representativ bild av musik jag gillat genom åren (särskilt om jag byter ut Sinéad O'Connor mot Ebba Gröns Jag hatar söndagar). Så för att ge hela världen en chans att ta del av denna tematiskt sammanhållna snapshot av mina musikaliska preferenser, så skapade jag en iTunes iMix av min "14 dagar"-lista. Som jag för säkerhets skull kallade "14 days", för att inte förstöra mina chanser att göra en internationell karriär som master mixer.

Spännande va?

Under tiden har Asobi Seksu släppt en ny video från albumet Citrus. Denna gång med Goodbye:

(YouTube)

Ny dag, nya blommor

Veckans skörd, från vänster till höger:


tisdag: födelsedagsbukett från mor och far
onsdag: avskedsbukett från Observer (lite större och mindre vissen än bilden ger sken av)
torsdag: välkommen till Eniro-bukett från rekryterare Ylva på Manpower

Rundpingis varv 2

I januari skrev jag ett inlägg om Johan Lindqvists blogg:

I Uppsala hade jag en kompis som heter Johan. Nu har han en kompis som heter Kristoffer. De har varsin blogg. De har en gemensam kompis som heter Pontus. Han är på TV ibland.
Här bloggar Johan om Pontus nya rakväska.
Här bloggar Kristoffer om att Johan bloggar om Pontus nya rakväska.
Här bloggar Johan om att Kristoffer bloggar om att Johan bloggar.
Här bloggar Kristoffer om att Johan har bloggat om att Kristoffer har bloggat om att Johan har bloggat.
Här länkar Johan till Kristoffers blogg.

Jag kallade inlägget Rundpingis.

Igår bloggade Johan om rundpingis. Det är så meta så jag blir alldeles snurrig.

Nu när jag har tittat på ordet rundpingis på skärmen i ett par minuter tycker jag plötsligt att det ser lite ekivokt ut.

Nu gick det över igen.