Han är punktlig. 19:30 stod det på biljetten. 19:33 drog bandet igång introt till titellåten från senaste albumet Release the Stars
Han läspar. Och småpratar självironiskt med publiken på ett sätt som låter lätt förvirrat och improviserat (och förmodligen är mödosamt inövat), så det känns som om man sitter och snackar med honom hemma i någons vardagsrum.
Han gillar att showa. Konserten är nästan tre timmar lång, med sex eller sju extranummer, varav två i högklackat.
Han är fan så mycket bättre live än på skiva. Han är bra på skiva också, även om det ibland kan kännas lite enahanda. Men live är det maffigare, glammigare, och de tvära kasten mellan vräkiga shownummer (t.ex. Between my Legs) och solonummer vid flygeln (Cigarettes and Chocolate Milk, Poses, m.fl.) funkar alldeles utmärkt.
Uppdaterat: Första recensionen jag hittade var Jenny Seths, i Aftonbladet. Hon gav betyget ++++. Nu ligger också Erika Hallhagens recension ute på svd.se, med betyget 5 av 6.
Uppdaterat 2: Nu har också Expressen en recension, av Quetzala Blanco, som även hon ger näst högsta betyg, men som verkar ha gått före extranumren.
(Bilder från Rockfoto)
1 kommentar:
jag ar MORKGRON av avund
Skicka en kommentar