Orienteringsämne, eller inte

För mitt nyväckta joggingintresse, som katalyseras av den datanörddimension som jogg.se tillför, har jag som sagt Eniro att tacka. På Eniro har jag dessutom flera kollegor som är eller har varit aktiva orienterare. Det är inte så ofta man stöter på folk som medger det öppet.

Senast jag deltog i något slags idrottstävling var när jag orienterade för LOK (som fantasifullt nog hade just ett lok på dräkten). I klass H11-12B. Vilket betyder pojkar under 13 år som saknar potential att utvecklas till riktiga orienterare, men som inte har fattat det än och därför envisas med att åka runt på tävlingar.

Men idag har jag anmält mig till Midnattsloppet. Det är förvisso inte orientering, eller mycket till tävling, men ändock ett organiserat idrottsevenemang. Jag hade faktiskt tänkt springa S:t Eriksloppet, men det sammanfaller med Tolkskolans 50-årsjubileum. Och i valet mellan intellektuell och fysisk flåshurtighet, måste jag förstås vara sann mot min inre natur.

På TolkS var, föga förvånande, orienterare överrepresenterade. Från två bittert rivaliserande elitorienterare till, tja, mig.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma, men jag tror det finns något slags mönster här.

Har jag sagt att jag var scout också?

Ännu en liten bit av mitt privatliv som jag därom oombedd gjort offentlig

Jag bloggar inte så mycket just nu. Jag joggar desto mer. Av professionellt intresse tittade jag lite närmre på jogg.se för en tid sen, för det är en svensk sajt som integrerat Google Maps, och sånt är intressant på Eniro. Och upptäckte att det var jätteenkelt, och rätt skojigt, att lägga upp sina egna joggingrundor på kartan och få dem uppmätta. Och har man lagt upp sina banor kan man ju med fördel använda sajtens träningsdagbok, och få automatiskt uträknad snittid, totalt tillryggalagd sträcka (7,5 mil hittills i juni - och jag som var en av grundarna av AIDS - Allmän Idrott S:t Lars - klubben för oss som hade tvåa i gymnastik på gymnasiet), m.m. Och så kan man jämföra sig med andra registrerade medlemmar, som presenteras med ålder, kön och hemort. Man kan sortera på personbästa. Då hamnar jag i ett förtjusande sällskap medelålders damer som tränar för Tjejmilen. Stavgångsklassen.

Day After Tomorrow i Kåbo

I går lanserades svenska Google Maps, och min VD förklarade i InternetWorld varför samarbetet var bra för både Google och Eniro. Själv var jag lite nyfiken på hur Googles hybridbilder såg ut och valde att titta på vår gamla lägenhet i Uppsala.

Det var då jag gjorde den hemska upptäckten! Att det alltid är kallare i Uppsala vet alla som cyklat i motvind till Polacksbacken, men nu har istiden nått staden på allvar. Och fronten går just nu rakt igenom Artillerigatan!


(Google Maps)

Crazy Daisy

... är (var?) som bekant en svenskägd bar i Zell-am-See. Johan, Gunilla och jag åkte till Leogang på sportlovet när jag gick i första ring (idag är det f.ö. exakt 18 år sedan jag tog studenten) och en kväll tog vi en taxi till Zell. Där förbrukade jag ett av mina nio liv när jag bestämde mig för att "det måsta vara något fel på järnvägsbommarna - jag kryper under" (svoosch-badoom-badoom-vad-fan-var-det?). Och på Crazy Daisy drack jag för första gången Screaming Orgasm - ingen 17-åring kan motstå det drinknamnet.

Men det var inte alls det jag skulle säga egentligen. I söndags satt vi i Articunos trädgård medan det var annonsvisning på vår lägenhet. Visningen var kontraproduktiv, men trädgårdsvistelsen var trevlig. Och barnen hade väldigt roligt med vattenspridaren Crazy Daisy:







Fler bilder finns här.

Luften gick ur...

... vår lägenhetsförsäljning. Med facit i hand (ooh, vad jag inte gillar det uttrycket) kan jag se att vi inte borde gått vidare med annons i DN. Annonsvisningen gav inga nya bud och de "gamla" budgivarna tröttnade. Vilket jag kan förstå. Men effekten blev att vi stod utan köpare och fick dra tillbaka vår lägenhet från marknaden över sommaren. Så kan det gå.