Jag tittar på TV, jag tittar på mig

Jag har legat till sängs i en vecka. Med största sannolikhet influensa, svin- eller eljest. Så jag har tittat en del på TV, mest inspelad och av varierande kvalitet. Häromdagen såg jag t.ex. "Melodifestivalen 50 år - Favoriterna" och spolade en hel del. I senaste numret av Språktidningen ondgör sig Jonas Hallberg över att Style sjöng "och vi möttes mellan Dover-Calais" - "Vi var många som skrek 'mellan Dover och Calais'!", påpekar han. Det tänkte jag på när jag nu såg om videon, liksom på all is som ligger på vattnet i bakgrunden. Hur ofta fryser Engelska Kanalen egentligen till?

Idag har jag på Kanal 5:s webb-tv sett tredje avsnittet av Nöjespokalen, som legat på hyllan ett tag sedan inspelning. Roligast var Kristoffer Appelquists videoinslag (Kristoffer har f.ö. precis som vi problem med en granne som kedjeröker på sin balkong, såg jag just - ska tipsa E-L om att följa händelseutvecklingen) och när Niklas Strömstedt rev sönder kostymbyxorna på en spik. Fast det senare syns inte i sändning. Men jag var där. (Jag har inte så värst många ögonvittnesskildringar av stora världshändelser att skryta med, inser jag. Den enda som möjligen kvalar in - förutom att ha bevittnat kostymbyxeincidenten i TV-studion då - är när jag den 1 maj 1990 hamnade i den första anti-kommunistiska demonstrationen på Röda Torget sedan revolutionen. Och en del av min arm nästan syns på en bild i Newsweek. Mer om det senare. Kanske.) Och eftersom jag var där, på inspelningen av Nöjespokalen alltså, så tittade jag idag mest på publiken. På mig själv förstås - jag sitter på översta raden snett bakom Lars-Åke Wilhelmsson. Men också på killen som gäspar hela tiden, på första raden bakom Sofia Wistam, och på den medelålders mannen som syns tydligt mellan Henrik Johnsson och Niklas Strömstedt. Och här måste jag ta hjälp av de Eniro-kollegor som till äventyrs läser det här - är det inte vår 3L-konsult Leif som sitter där?

Programmet går i repris i morgon, lördag, kl. 16.50. Och på torsdag, kl. 22.00, sänds nästa program, där Belinda Olsson och Ann Söderlund tävlar mot Alex Schulman och Josefin Crafoord. Då sitter jag också i publiken. Men med kavaj och på en annan plats, för att det inte ska synas att båda avsnitten bandades samma dag. Lurigt.

Annars har jag mest sett gamla avsnitt av Hustle och maratonplöjt andra säsongen av The Wire. Andra säsongen är (ännu) bättre än den första, men eftersom den rör sig i lite mer heterogena miljöer blev jag inte lika skadad av den. Den här gången kunde jag gå ner på ICA utan att säga "yo, muthafucka" till expediten.