Insight

Ikväll är det svensk premiär för Anton Corbijns Control. Det har varit lite allmän Joy Division-hype sedan 25-årsjubileet (kan man säga så?) av Ian Curtis självmord för snart tre år sen. Och jag vill ju gärna göra anspråk på att vara lite förmer, förstås.

Nej, jag kände inte till Joy Division överhuvudtaget medan Ian Curtis levde; jag var tio när han hängde sig. Men jag började lyssna i nian, 1984-85, tack vare mina musikaliskt mer bildade klasskamrater Jonas Kellagher och Robert Wiström (som via Construction Time Again hade omvänt mig från hårdrockare till syntare ett år tidigare). Jag köpte Unknown Pleasures ("Should I buy it? - No, you should already have it") och Still på vinyl 1986 och har återkommit till dem i täta omgångar sedan dess.

I julklapp fick jag den utmärkta 24 Hour Party People på DVD. Filmen handlar om Factory-grundaren Tony Wilson och Joy Division har förstås en framträdande roll i den. Liksom deras producent Martin Hannett.

Och när jag tittade på den insåg jag att jag skulle vilja se en riktigt bra dokumentär om just producenterna/teknikerna bakom de stora skivorna. George Martin och Phil Spector har det väl redan gjorts flera program om, inte minst om Phil Spectors privatliv. Och Michael B. Tretow är lika obligatorisk att intervjua i de otaliga Abba-dokumentärerna, som Pete Waterman är i vartenda engelska 80-talsprogram. Men jag skulle vilja ha en riktigt maffig BBC-dokumentär med utgångspunkt i ljudet och musiken. Om hur Stefan Glaumann, Hannett, Spector och de andra tänkte när de vred sina rattar fram och tillbaka.

Det närmaste jag har kommit är det lysande kassettbandet i Teknoteket-lådan om ljud, där just Michael B. Tretow förklarar och illustrerar en del yrkeshandgrepp. Men om jag mot förmodan skulle hitta bandet, såhär 25 år senare, så skulle det nog inte riktigt leva upp till min minnesbild av det.