Eniro Personsök

I veckan lanserade vi ett helt nytt utseende på Eniros Personsök. Bland de nya funktionerna finns egen profilsida och möjligheten att "supersöka" namn. Då görs en parallell sökning i nyhetskällor (där min namne på polisen i Västra Götaland figurerar oftast), bloggar, mikrobloggar, webb och Wikipedia. Bloggsöket görs bara i brödtexten, så hittills har inga inlägg härifrån dykt upp. Eftersom jag sällan skriver mitt namn i mina inlägg. Mitt namn som alltså är Johan Ljung.

Min chefs namn är Mattias Wedar. Han vill också synas på bloggsöket.

Eftersom det tjatas så förbannat...

Hank vill bestämt att jag ska anta hans bloggutmaning. Och då räcker det inte med en liten "5 LP-skivor jag skäms över", typ, nej långa jävla uppsatser på sjutton olika teman ska det vara (eller temata, för alla böjningsformsfetischister därute). Men okej då. Nu har jag ju köpt en ny laptop så det kan jag i alla fall inte skylla min bloggtorka på (min förra, en i alla utom möjligen estetiska avseenden usel HP TX1270, tröttnade helt enkelt på att vara konstant överhettad och stängde av sig själv för gott i januari).

10 första

Första bästa kompis: Jag vet att jag hade andra kompisar tidigare än så, men dem jag verkligen minns är Åsa och Filip på S:t Hans gränd i Lund, hösten '75. Jag har några suddiga svartvita bilder på dem som jag själv tog med min fars avlagda halvformatskamera. De ser snälla och busiga ut. Som femåringar brukar göra. Och jag kommer ihåg att en av dem råkade kissa på sig på mitt rum. Som lojal kompis berättade jag inget för mina föräldrar, utan torkade själv upp med mina "hemliga papper". Som var skrivark (ingen vidare uppsugningsförmåga) med godtyckliga bokstavskombinationer framknackade på min fars avlagda reseskrivmaskin.

Första bil: Min första egna bil var GDS 379, en SAAB 900SE i babyblå metallic. Den hade jag 1997-2002 och den skymtar längst ned i högra hörnet här. Fast ett bättre svar är egentligen mina föräldrars gamla bruna SAAB 99 Combi Coupé -78, som jag lånade mer eller mindre permanent från det att jag tog körkort 1989, tills den brakade ihop i gatukorsning i Hjulsbro hösten 1991, och aldrig återhämtade sig. Den var trögstyrd, trögbromsad och jävligt tjurig att starta på vintern. Sidorutan på förarsidan hade halkat ner och hängde konstant på trekvart. Vilket fick polisen att ringa och säga att det såg ut som jag hade haft bilinbrott när de körde förbi den på en linköpingsgata dess sista sommar. Nej, det ska vara så, fick jag svara. Fast sen fick jag inbrott i den några månader senare i alla fall. De snodde stereon, något annat av värde fanns förstås inte. Jag tyckte väldigt mycket om den bilen.

Första kärlek: Jag tror nog att Åsa, ovan, skulle kunna kvalificera sig, men jag vet att jag tidigare samma sommar hade förälskat mig i en blond flicka på M/S Gripsholm, som jag, min bror och min mor åkte hem med från USA, på dess sista reguljära atlantresa. Mitt första allvarliga fall av hopplös, obesvarad kärlek var i alla fall min klasskamrat Petra, som jag var olyckligt kär i hela lågstadiet.

Första husdjur: Tiger, en orange bondkatt som följde med huset vi hyrde i Palo Alto 1980-81. När vi kom hem till Sverige igen skaffade vi den svartvita bondkatten Samantha (döpt efter den snälla häxan i TV-serien Bewitched; Frk. Fox var fortfarande i tolvårsåldern och lyckligt okänd då). Samanta var en mycket självständig katt som kunde vara borta flera dagar i sträck. När vi flyttade igen 1986 adopterades hon (eller om det var vice versa) av en grannfamilj, som döpte om henne till Svea.

Första semester: Måste ha varit till Köpenhamn, men jag har inga egna minnen från den.

Första jobb: Första sommarjobbet var som butiksbiträde och allt-i-allo på TV-Specialisten i Linköping 1985. Jag fick 12,50 i timmen och jobbade gratis på lördagarna. Första fasta anställningen var på Observer, från första april 1998, där jag stannade i ytterligare nio år. Vilket väl var ett par år för mycket, även om jag hade väldigt roligt där och har haft stor glädje av mina erfarenheter och kontakter därifrån.

Första köpta skiva: ABBA - Waterloo, hos Hoffsten & Fromholtz på Trädgårdstorget i Linköping, sannolikt någon gång 1978. Hösten '77, när jag gick i ettan, började jag gå på Minidisco på fritidsgården i Johannelund på fredagkvällarna (ganska tidiga kvällar får man väl anta). Man var tvungen att investera i ett medlemskort à 10 kr per termin, och sen kostade varje kväll 3 kr i inträde. Men då ingick det alltid en glass, eller en varmkorv, eller nåt annat i priset. Och så hade de tävlingar. Jag vann första pris i en musikfrågesport - ett presentkort på 10 kr. Julen '77 hade jag fått Arrival i julklapp - min första popskiva (och min nya favorit efter en ärvd LP med tyska marscher) - och jag ville bygga vidare på min ABBA-samling. Presentkortet räckte egentligen bara till en singel, men mina föräldrar gav min mellanskillnaden. Jag tycker fortfarande att "King Kong Song" är en väldigt underskattad låt från Waterloo-LP:n.

Första piercing: Jag har ett vagt, möjligen helt konstruerat, minne av en säkerhetsnålsövning på någon temafest i Uppsala. Annars noll och intet.

Första konsert: Imperiet på Forumteatern i Linköping, våren 1985. Jag var nybliven "UNG-reporter" på Östgöta Correspondenten och hade lyckats tigga till mig en intervju med Thåström före spelningen. Det var min första, och absolut sämsta, kändisintervju. Fortfarande nästan ett kvartssekel senare kan jag rysa av obehag när jag kommer ihåg hur jag bad Thåström stava de andra bandmedlemmarnas namn. Men konserten var lysande.

8 senaste

Senaste alkoholdrycken: En pilsner på Peppes Pizza i Oslo, förra onsdagen, strax efter att jag fått min jacka stulen från hotellrummet. Medan jag satt och jobbade i samma rum. Så om ni ser en norsk pundare gå omkring i en sliten MQ-parka, så vet ni vems den är.

Senaste bilfärd: Hem från dagis när jag och N hade hämtat E i eftermiddags.

Senaste filmen du såg: Simpsons långfilm, med barnen i sängen för ett par timmar sen.

Senast ringda telefonsamtal: Till min kollega Johanna, efter att vårt första samtal bröts när jag kom ner i garaget.

Senaste bubbelbadet: På Disney-hotellet i Florida i januari.

Senast spelade CD-skiva: Jag har inte spelat en CD-skiva på flera år. Senaste hela album jag lyssnade på i min iPod var Asobi Seksu - Hush.

Senaste gången du grät: Kan inte svara på rak arm, men jag är extremt lättrörd och blir glansig om ögonen stup i kvarten. Av dödsannonser, filmer, söta barn eller djur på TV, ...

Senaste måltiden: En Romana från Pizzeria Aspudden. Nedsköljd i smyg med Coca-Cola, efter att barnen lämnat matbordet. De fick mjölk och vatten.

6 har du någonsin

Dejtat en av dina bästa kompisar: Ja, min fru.

Blivit arresterad: Nej, jag har aldrig blivit satt i cell, men i Moskva 1991 blev jag förd till polisstationen på Arbat efter ha köpt en matrjosjka utformad som de sju sovjetledarna genom tiderna och betalat med svenska kronor. (Det var det senare som var brottsligt.) En civilklädd polis (i trenchcoat!) som bevittnat transaktionen klev fram, legitimerade sig och sa "criminal police, please come with me".

(Faktum är att jag tolv timmar tidigare också hade blivit tagen av polisen, fast då av den genomkorrupta trafikpolisen GAI och i egenskap av tämligen oskyldig medpassagerare. Vi var en grupp svenska killar som efter en lång kväll hamnade på valutabaren på Hotel Inturist, tillsammans med ett ungt ryskt par. Som efter ännu mer vodka erbjöd sig att köra hem oss till svenska ambassaden, där vi bodde. Vi klämde in oss åtta personer i en liten Lada och vår lindrigt nyktra chaufför gjorde ganska omgående en illegal vänstersväng, och vi fick sällskap av en GAI-bil med påslagna sirener. Varpå vår förare sa, "äsch, de har en likadan bil som jag. De hinner inte ifatt oss". Och det gjorde de inte. Men vi kunde inte heller dra ifrån dem. Så vi jagades av trafikpolisen genom moskvanatten, upp i universitetsområdet i Lenin-bergen, innan vår förare gav upp och svängde in åt fel håll på en enkelriktad gata och stannade. Så då fick vi ju gå ut ur bilen. Och hon togs in i polisbilen, fick blåsa, fick veta att hon brutit mot i stort sett samtliga sovjetiska trafiklagar och att hon såg fram emot minst fem år i fängelse. Sen vidtog förhandlingen. Efter en kvart fick vi alla sätta oss i bilen igen - med samma förare bakom ratten - och köra vidare. Vi svenskar var lite bekymrade och undrade förstås hur det skulle gå för henne nu. Men hon bara skakade på huvudet och sa att vi var skyldiga henne två burkar Coca-Cola.)

Blivit kär vid första ögonkastet: Tja, impulsivt förälskad blir jag ofta - i prylar, skådespelerskor, barn, o.s.v. Men riktig kärlek växer fram. E-L och jag var kompisar innan vi blev ett par. I höst har vi varit gifta i tio år och jag har aldrig varit mer kär i henne än vad jag är nu.

Fastnat med blicken i någons urringning: Ja.

Sagt att du älskar någon utan att mena det: Nej.

Busringt till någon: Det var ett tag sen sist, men som alla andra har jag ju varit i nedre tonåren.

7 saker du har på dig

1. Gråa Edwin-jeans
2. Blåvitrandig skjorta
3. Billiga kalsonger
4. Glasögon
5. Vigselring
6. -
7. -

6 saker du har gjort idag

1. Lämnat N på skolan
2. Lämnat E på dagis
3. Jobbat
4. Hämtat E på dagis
5. Hämtat N på skolan
6. Hämtat pizza

5 favoritsaker utan rangordning

1. Min familj (vad är värst - att ta upp fru och barn på en lista över "saker", eller att inte ta med dem alls på en favoritlista?)
2. Vårt hus i Borrby
3. Min iPod
4. E-L:s Banoffee Pie
5. Internet

Och egentligen fortsätter den här "utmaningen" med fem rubriker till. Men nu får det vara nog. Håll till godo, Hank!

100 - 87

I går sa E till mig, "om tio år och tre år, då är nog Mormor Astrid död". Lite morbid tankeövning för en nyfylld femåring, tänkte jag först. Men sen insåg jag att han vet att min mormor är 87 och att han tror att alla människor dör när de fyller hundra. Och då blev jag lite stolt i stället.

Och i morse skrev Lisa Bjurwald på DN:s ledarsida, "det är inte ofta jag traskar runt i den särskrivande specialklass som är den svenska bloggsörjan, men när jag gör det blir jag alltid lika negativt överraskad". Det tyckte jag var jätte kul.

Backblog

Jag ligger hopplöst efter här. Så många inlägg som jag börjat formulera i huvudet, men som inte har realiserats. Som kanske aldrig kommer realiseras. Som det om iPod-DJ:ande. Och det om Mons Kallentoft och Fredrik Strage. Och det om böcker och gud.

Jag har två projekt igång på jobbet nu. Det är bra. Jag gillar att vara sysselsatt. Men det innebär längre dagar och kortare lunchraster. Och det är mycket som konkurrerar om min mikroskopiska fritid nu - alla böcker jag har fått och köpt sedan i julas, en billast full med nya IKEA-möbler att skruva ihop, en diskmaskin som lade av mitt i programmet (det var en tändsticka som hade fastnat i avloppspumpen), ett återupptaget motionerande efter en dryg månads förkylningsmotiverat uppehåll. Och förstås USB-skivspelaren som jag fick i födelsedagspresent. Just nu har jag digitaliserat en LP med den sovjetiska 80-talssyntgruppen Биоконструктор. Den fanns inte på iTunes.

DSC00002

Söker man på "upphovsrätt" i svenska bloggar, så hittar man ett otal inlägg om fildelning, där huvudfrågan är om, och framförallt hur, upphovsmän ska få betalt för mångfaldigande av deras verk. På piratsidan framförs ofta argumentet att de flesta upphovsmän (med undantag för den lilla minoritet som verkar genom stora musikförlag, filmstudior, etc) inget hellre vill än att deras verk ska spridas, och att detta är långt viktigare än pengarna.

Må så vara, men det förutsätter ju att man som upphovsman åtminstone får äran av sitt verk. Men "den nya tekniken" underlättar ju inte bara delning, utan också rent plagierande.

Min gamle uppsalakompis Johan Lindqvist har skrivit (här och där) om hur hans redaktionskollega Calle Schulman oblygt knycker från Johans blogg till sitt nyhetsbrev. Men han är inte ensam. Idag hittade jag till en kille eller tjej som heter Kim, och som flera gånger snott Johans blogginlägg rakt av och publicerat dem som sina egna.

T.ex. det briljanta inlägget för en vecka sen, om den här tjejen och hennes första bild med nya digitalkameran. Det går säkert att hitta bättre exempelbilder, och skriva bättre stories till dem, men ingen annan (förutom den här spanjoren) verkar ha kommit på själva ursprungstanken. Det riktigt svåra är att göra det skenbart riktigt enkla. Johans geni ligger i att komma på idén att bildgoogla "DSC00001".



Att plagiera är förkastligt; att åka snålskjuts är något annat, hoppas jag. (Eller för att låna Tom Lehrers ord, "I thought it would be interesting to st-, to adapt this idea...") Så efter att en av kommentatorerna på Johans blogg luskat fram att bilden togs av en kille som heter Vitek (eller möjligen Petr), så ville jag kolla vilken som var nästa bild som han tog med sin nya kamera. Det var den här:



Alltså, bild nummer 1 - flickvännen i shorts och bikinitopp med Medelhavet i bakgrunden. Bild nummer 2 - en toalett. Ty Vitek (eller Petr) är en sorgfällig dokumentatör, med en faiblesse för att föreviga de toaletter han besöker.

På Kreta, augusti 2006:



I nya lägenheten, oktober 2005:



Fortfarande nya lägenheten:



I Egypten, juli 2005:



På båtresan i Egypten:

Dagens ord är 'kissar'

kissa (v. it., kissar, kissade, kissat) är sannolikt ett av de första ord jag lärde mig. Det är ett ganska okomplicerat ord, tycker jag, med en rättfram, konkret betydelse och en enkel syntax. T.ex.:

"Vad är det som gör att så fort man har fyllt 35 så måste man gå upp och kissa varenda jävla natt?"

eller

"E spolar aldrig när han har kissat, vilket i och för sig hade varit en överloppsgärning eftersom han mest kissar på golvet."

Men på sistone har jag märkt hur man börjat använda ordet som synonym för det fonetiskt närliggande dissar, möjligen med en liten extra underton av nedlåtande - dissa kan man göra åt alla håll, men kissar gör man som regel nedåt.

För några veckor sen skrev Damon Rasti att "Internetworld kissar på Tjuvlyssnat", eftersom hans populära sajt inte togs med i IDGs lista över Sveriges 100 bästa sajter (där eniro.se vann i sin kategori, men det hör inte hit). Det ledde till en infekterad debatt med hårda ord och hot om polisanmälningar, som Fredrik Welander har sammanfattat och kommenterat här.

Idag skrev Johan Lindqvist att Studio Virtanen-bloggen kissat på honom, för en hunk-bild han publicerat på sig själv. Varvid Fredrik svarade att de inte alls kissade på honom, eller jo, kanske, men i så fall bara sånt där ljust, nästan fint, färskkiss som kommer när man dricker mycket öl.

Så jag ville pröva om det bara var jag som var sen med att snappa upp den här bildliga betydelsen, och testade att själv använda ordet 'kissar' på det sättet på eftermiddagsfikat idag. Fast av de förbryllade minerna förstod jag att det var flera som tolkade mig bokstavligt.

Mer om Johan Lindqvist och kissande - både bildligt och bokstavligt - i nästa inlägg.

Jag har fortfarande inte

knäckt Lottens första adventskalendergåta. Trots att den legat ute i 23 och en halv timme, och fått närmare 90 mer eller mindre kvalificerade gissningar. Men snart får jag veta.

Pipeline

Återkommande besökare kan konstatera att min inläggsfrekvens gått ner sedan start. Det är ett vanligt fenomen. Peter på Fleecelabs skrev för en dryg vecka sen om sju knep som hjälpt honom att hålla bloggfrekvensen uppe. Knep 1 är "Ligg steget före":

Med det menar jag att du ska ha en ”kö” med inlägg som väntar på att postas. Även om du har skrivit tre stycken en dag så posta inte alla på en gång. Håll på dem och posta i stället en varje dag.

Men jag vet inte om det hjälper. Jag har hela tiden en mental pipeline med blogginlägg. Jag blir bara aldrig färdig till att skriva (klart) dem. Just nu består min pipeline av:

• Top (?) 10 Love Will Tear Us Apart-covers
• Schlager-leda eller Cunnilingus
• Jag har en älg i min väska
• Яблоко-1, Яблоко-1, я Грип, приём!
• Personlighetsgeschäft
• Och vad har Lene Jensen med saken att göra?

Och det är inte bara rubriker. Jag vet vad jag vill säga i dem. Problemet är att jag redan på planeringsstadiet går "i essäfällan", vilket "Knep 4: Begränsa din tid och ta pauser" handlar om.

Två av mina kompisar, som börjat blogga ännu mer nyligen än jag, är hittills väldigt produktiva. Min förre kollega Alex skriver om media, webben, bloggar och rugby. I söndags publicerade Aftonbladet hans debattartikel "Bloggaren är köpt", som gav en del eko i bloggosfären.

Och idag läste jag för första gången "Articuno"s blogg. Författaren är mamma till två av N och Es bästa dagiskompisar, och skriver väldigt roligt om vardagshelvete och hockey.

Melodiradioövergångar

Vår DN har varit försenad varje dag sen i tisdags. Idag kom den efter 11. Med de alternativ till morgontidningar som nu står till buds, är det kardinalfel att inte få ut tidningen så att jag kan läsa den till frukost. Sen är fönstret stängt. Även om papperstidningen i DN:s fall innehåller artiklar som inte finns på nätet.

T.ex. artikeln om den 25-årige tunnelbaneföraren, psykologistudenten, Nouvelle Vague-diggaren och fotografen Johan Fredin-Knutzén, som nyss gett ut en bok med bilder från Stockholms t-bana. En del av bilderna finns i ett snyggt bildspel här.

I London finns det hur många sajter med t-banebilder som helst. Två av mina favoriter är London Station, med nytagna svartvita och handkolorerade bilder

och London's Abandoned Tube Stations, med bilder från, öhh, Londons nedlagda tunnelbanestationer.

I London jobbade jag ett tag med min långvarige vän och Observer-kollega Alex. Efter att under många år ha följt och analyserat bloggosfären (han skrev bl.a. den här debattartikeln i Aftonbladet 2005, och intervjuades i morgon-Ekot härommånaden) har han nu fallit till föga och börjat skriva själv. Hans blogg, AMASON, handlar om PR, media och kommunikation ur ett nordiskt perspektiv. Jag har lagt till den i min länklista.

Där finns också en länk till Pennfajtare. I dagens inlägg får vi bl.a. veta att Kiss sminkade sig för att en av medlemmarna bränt ansiktet i en bilolycka, och att deras "nazi-s" i själva verket är elströmsbeteckningar.

Rundpingis varv 2

I januari skrev jag ett inlägg om Johan Lindqvists blogg:

I Uppsala hade jag en kompis som heter Johan. Nu har han en kompis som heter Kristoffer. De har varsin blogg. De har en gemensam kompis som heter Pontus. Han är på TV ibland.
Här bloggar Johan om Pontus nya rakväska.
Här bloggar Kristoffer om att Johan bloggar om Pontus nya rakväska.
Här bloggar Johan om att Kristoffer bloggar om att Johan bloggar.
Här bloggar Kristoffer om att Johan har bloggat om att Kristoffer har bloggat om att Johan har bloggat.
Här länkar Johan till Kristoffers blogg.

Jag kallade inlägget Rundpingis.

Igår bloggade Johan om rundpingis. Det är så meta så jag blir alldeles snurrig.

Nu när jag har tittat på ordet rundpingis på skärmen i ett par minuter tycker jag plötsligt att det ser lite ekivokt ut.

Nu gick det över igen.

Men gissa då!

Jag tänkte kommentera på Jenny Morellis blogg för att tala om att jag, liksom hon, har registrerat mig i Aspudden på bloggkartan.se. (Och för att försöka snika till mig fler besökare den vägen.) Men hon har, liksom jag, aktiverat "word verification" för kommentarer. Och vad gör man när det ser ut så här?

Rundpingis

(pendang till föreg. post)

I Uppsala hade jag en kompis som heter Johan. Nu har han en kompis som heter Kristoffer. De har varsin blogg. De har en gemensam kompis som heter Pontus. Han är på TV ibland.

Här bloggar Johan om Pontus nya rakväska.
Här bloggar Kristoffer om att Johan bloggar om Pontus nya rakväska.
Här bloggar Johan om att Kristoffer bloggar om att Johan bloggar.
Här bloggar Kristoffer om att Johan har bloggat om att Kristoffer har bloggat om att Johan har bloggat.
Här länkar Johan till Kristoffers blogg.

Börja blogga!

I torsdags lyssnade jag på Richard Gatarskis föredrag om "Sociala Medier & Web 2.0". Förutom att visa rätt roliga filmer från Second Life uppmanade han oss gång på gång att "Börja Blogga!". Jamen det är ju det jag gör, tänkte jag. Jag är ju bara inte så, eh, aktiv.

Jag registrerade den här bloggen för snart två år sen och skulle bara bestämma vad jag skulle skriva om. So many choices, so little decision-making... På rak arm kommer jag på sju populära bloggämnen:

• Hemelektronik - Jag är ingen flitig användare, och köper nästan aldrig. Men jag älskar att fönstershoppa. Sibas annonsbilaga i DN till helgen, Dustin Home... Jag kan sitta i timmar. Just nu är det Wii och iPhone jag dreglar mest över.
• Musik - Det var väl på många sätt prematurt att som dryg 20-åring anse sig för gammal för att försöka lyssna på ny musik. Även om den nya musik som erbjöds i början av 90-talet kanske är en förmildrande omständighet. (1991 års Tracks-etta var Bryan Adams I Do It For You från Kevin Costners kalkon-Robin Hood.) Efter drygt ett förlorat decennium har jag så smått börjat inse att det faktiskt görs ny musik som jag gillar, och inte bara för att det låter som något jag gillade på 80-talet. T.ex. Asobi Seksu, som jag hörde för första gången i söndags.
• Internet - Hade jag varit mer netsavvy hade jag förstås kommit igång med den här bloggen tidigare (eller skaffat Skype - mina föräldrar har Skype-konton, men inte jag). Men det hindrar inte att jag är genuint fascinerad av hur nätet utvecklas och hur det påverkar umgängesliv, affärer, allt. Och 1 mars börjar jag som produktutvecklare på Eniro (som har releaseparty för sin nya sajt i kväll).
• PR & Marknadsföring - Hos min nuvarande arbetsgivare Observer, har jag utvecklat tjänster för kommunikationsavdelningar och PR-konsulter. Särskilt intressant tycker jag förstås det är med nya former av marknadsföring på nätet, t.ex. olika typer av viral marketing (som det påstås att Apple ägnat sig åt inför lanseringen av iPhone, även om det finns roligare exempel).
• Media - Det som för nästan tio år sen lockade mig till Observer var kopplingen till media. Jag var UNG-reporter på Corren när jag var, öh, ung, och fortsatte med lite föreningstidningar och nån närradiosändning på universitetet. På Observer fick jag göra exjobb om Automatic Content-Based Filtering of Television News (pdf) och har sedan fortsatt utveckla olika mediesöktjänster, framförallt inom webbmedia.
• Politik & Samhälle - Två veckor före valet startade jag min politikblogg och hann komma upp i sju poster innan dataintrångsskandalen rubbade mina cirklar. Jag trasslade in mig i en ständigt växande, aldrig avslutad post om konspirationsteorier, och plötsligt var valet över och hela frågan lite, tja, passé. Politik & Samhälle är den näst vanligaste bloggkategorin på bloggportalen.se, har jag sett.
• Vardagsbetraktelser - som förstås är den avgjort vanligaste kategorin på Bloggportalen.

Så hur skall man få ordning på det här? Vad skall jag välja? Hur skall jag dra gränser? Som alla besökare på min hemsida (alla tio) vet, så blir jag lätt försjunken i strukturen - på bekostnad av innehållet. Den här gången tänkte jag börja tvärtom. Jag struntar i det. Jag blandar fritt. Skulle jag (all prior evidence to the contrary) bli en hyperaktiv och framförallt uthållig bloggare, kan jag säkert skapa nån form av struktur i efterhand. Eller låta bli.