Eftersom det tjatas så förbannat...

Hank vill bestämt att jag ska anta hans bloggutmaning. Och då räcker det inte med en liten "5 LP-skivor jag skäms över", typ, nej långa jävla uppsatser på sjutton olika teman ska det vara (eller temata, för alla böjningsformsfetischister därute). Men okej då. Nu har jag ju köpt en ny laptop så det kan jag i alla fall inte skylla min bloggtorka på (min förra, en i alla utom möjligen estetiska avseenden usel HP TX1270, tröttnade helt enkelt på att vara konstant överhettad och stängde av sig själv för gott i januari).

10 första

Första bästa kompis: Jag vet att jag hade andra kompisar tidigare än så, men dem jag verkligen minns är Åsa och Filip på S:t Hans gränd i Lund, hösten '75. Jag har några suddiga svartvita bilder på dem som jag själv tog med min fars avlagda halvformatskamera. De ser snälla och busiga ut. Som femåringar brukar göra. Och jag kommer ihåg att en av dem råkade kissa på sig på mitt rum. Som lojal kompis berättade jag inget för mina föräldrar, utan torkade själv upp med mina "hemliga papper". Som var skrivark (ingen vidare uppsugningsförmåga) med godtyckliga bokstavskombinationer framknackade på min fars avlagda reseskrivmaskin.

Första bil: Min första egna bil var GDS 379, en SAAB 900SE i babyblå metallic. Den hade jag 1997-2002 och den skymtar längst ned i högra hörnet här. Fast ett bättre svar är egentligen mina föräldrars gamla bruna SAAB 99 Combi Coupé -78, som jag lånade mer eller mindre permanent från det att jag tog körkort 1989, tills den brakade ihop i gatukorsning i Hjulsbro hösten 1991, och aldrig återhämtade sig. Den var trögstyrd, trögbromsad och jävligt tjurig att starta på vintern. Sidorutan på förarsidan hade halkat ner och hängde konstant på trekvart. Vilket fick polisen att ringa och säga att det såg ut som jag hade haft bilinbrott när de körde förbi den på en linköpingsgata dess sista sommar. Nej, det ska vara så, fick jag svara. Fast sen fick jag inbrott i den några månader senare i alla fall. De snodde stereon, något annat av värde fanns förstås inte. Jag tyckte väldigt mycket om den bilen.

Första kärlek: Jag tror nog att Åsa, ovan, skulle kunna kvalificera sig, men jag vet att jag tidigare samma sommar hade förälskat mig i en blond flicka på M/S Gripsholm, som jag, min bror och min mor åkte hem med från USA, på dess sista reguljära atlantresa. Mitt första allvarliga fall av hopplös, obesvarad kärlek var i alla fall min klasskamrat Petra, som jag var olyckligt kär i hela lågstadiet.

Första husdjur: Tiger, en orange bondkatt som följde med huset vi hyrde i Palo Alto 1980-81. När vi kom hem till Sverige igen skaffade vi den svartvita bondkatten Samantha (döpt efter den snälla häxan i TV-serien Bewitched; Frk. Fox var fortfarande i tolvårsåldern och lyckligt okänd då). Samanta var en mycket självständig katt som kunde vara borta flera dagar i sträck. När vi flyttade igen 1986 adopterades hon (eller om det var vice versa) av en grannfamilj, som döpte om henne till Svea.

Första semester: Måste ha varit till Köpenhamn, men jag har inga egna minnen från den.

Första jobb: Första sommarjobbet var som butiksbiträde och allt-i-allo på TV-Specialisten i Linköping 1985. Jag fick 12,50 i timmen och jobbade gratis på lördagarna. Första fasta anställningen var på Observer, från första april 1998, där jag stannade i ytterligare nio år. Vilket väl var ett par år för mycket, även om jag hade väldigt roligt där och har haft stor glädje av mina erfarenheter och kontakter därifrån.

Första köpta skiva: ABBA - Waterloo, hos Hoffsten & Fromholtz på Trädgårdstorget i Linköping, sannolikt någon gång 1978. Hösten '77, när jag gick i ettan, började jag gå på Minidisco på fritidsgården i Johannelund på fredagkvällarna (ganska tidiga kvällar får man väl anta). Man var tvungen att investera i ett medlemskort à 10 kr per termin, och sen kostade varje kväll 3 kr i inträde. Men då ingick det alltid en glass, eller en varmkorv, eller nåt annat i priset. Och så hade de tävlingar. Jag vann första pris i en musikfrågesport - ett presentkort på 10 kr. Julen '77 hade jag fått Arrival i julklapp - min första popskiva (och min nya favorit efter en ärvd LP med tyska marscher) - och jag ville bygga vidare på min ABBA-samling. Presentkortet räckte egentligen bara till en singel, men mina föräldrar gav min mellanskillnaden. Jag tycker fortfarande att "King Kong Song" är en väldigt underskattad låt från Waterloo-LP:n.

Första piercing: Jag har ett vagt, möjligen helt konstruerat, minne av en säkerhetsnålsövning på någon temafest i Uppsala. Annars noll och intet.

Första konsert: Imperiet på Forumteatern i Linköping, våren 1985. Jag var nybliven "UNG-reporter" på Östgöta Correspondenten och hade lyckats tigga till mig en intervju med Thåström före spelningen. Det var min första, och absolut sämsta, kändisintervju. Fortfarande nästan ett kvartssekel senare kan jag rysa av obehag när jag kommer ihåg hur jag bad Thåström stava de andra bandmedlemmarnas namn. Men konserten var lysande.

8 senaste

Senaste alkoholdrycken: En pilsner på Peppes Pizza i Oslo, förra onsdagen, strax efter att jag fått min jacka stulen från hotellrummet. Medan jag satt och jobbade i samma rum. Så om ni ser en norsk pundare gå omkring i en sliten MQ-parka, så vet ni vems den är.

Senaste bilfärd: Hem från dagis när jag och N hade hämtat E i eftermiddags.

Senaste filmen du såg: Simpsons långfilm, med barnen i sängen för ett par timmar sen.

Senast ringda telefonsamtal: Till min kollega Johanna, efter att vårt första samtal bröts när jag kom ner i garaget.

Senaste bubbelbadet: På Disney-hotellet i Florida i januari.

Senast spelade CD-skiva: Jag har inte spelat en CD-skiva på flera år. Senaste hela album jag lyssnade på i min iPod var Asobi Seksu - Hush.

Senaste gången du grät: Kan inte svara på rak arm, men jag är extremt lättrörd och blir glansig om ögonen stup i kvarten. Av dödsannonser, filmer, söta barn eller djur på TV, ...

Senaste måltiden: En Romana från Pizzeria Aspudden. Nedsköljd i smyg med Coca-Cola, efter att barnen lämnat matbordet. De fick mjölk och vatten.

6 har du någonsin

Dejtat en av dina bästa kompisar: Ja, min fru.

Blivit arresterad: Nej, jag har aldrig blivit satt i cell, men i Moskva 1991 blev jag förd till polisstationen på Arbat efter ha köpt en matrjosjka utformad som de sju sovjetledarna genom tiderna och betalat med svenska kronor. (Det var det senare som var brottsligt.) En civilklädd polis (i trenchcoat!) som bevittnat transaktionen klev fram, legitimerade sig och sa "criminal police, please come with me".

(Faktum är att jag tolv timmar tidigare också hade blivit tagen av polisen, fast då av den genomkorrupta trafikpolisen GAI och i egenskap av tämligen oskyldig medpassagerare. Vi var en grupp svenska killar som efter en lång kväll hamnade på valutabaren på Hotel Inturist, tillsammans med ett ungt ryskt par. Som efter ännu mer vodka erbjöd sig att köra hem oss till svenska ambassaden, där vi bodde. Vi klämde in oss åtta personer i en liten Lada och vår lindrigt nyktra chaufför gjorde ganska omgående en illegal vänstersväng, och vi fick sällskap av en GAI-bil med påslagna sirener. Varpå vår förare sa, "äsch, de har en likadan bil som jag. De hinner inte ifatt oss". Och det gjorde de inte. Men vi kunde inte heller dra ifrån dem. Så vi jagades av trafikpolisen genom moskvanatten, upp i universitetsområdet i Lenin-bergen, innan vår förare gav upp och svängde in åt fel håll på en enkelriktad gata och stannade. Så då fick vi ju gå ut ur bilen. Och hon togs in i polisbilen, fick blåsa, fick veta att hon brutit mot i stort sett samtliga sovjetiska trafiklagar och att hon såg fram emot minst fem år i fängelse. Sen vidtog förhandlingen. Efter en kvart fick vi alla sätta oss i bilen igen - med samma förare bakom ratten - och köra vidare. Vi svenskar var lite bekymrade och undrade förstås hur det skulle gå för henne nu. Men hon bara skakade på huvudet och sa att vi var skyldiga henne två burkar Coca-Cola.)

Blivit kär vid första ögonkastet: Tja, impulsivt förälskad blir jag ofta - i prylar, skådespelerskor, barn, o.s.v. Men riktig kärlek växer fram. E-L och jag var kompisar innan vi blev ett par. I höst har vi varit gifta i tio år och jag har aldrig varit mer kär i henne än vad jag är nu.

Fastnat med blicken i någons urringning: Ja.

Sagt att du älskar någon utan att mena det: Nej.

Busringt till någon: Det var ett tag sen sist, men som alla andra har jag ju varit i nedre tonåren.

7 saker du har på dig

1. Gråa Edwin-jeans
2. Blåvitrandig skjorta
3. Billiga kalsonger
4. Glasögon
5. Vigselring
6. -
7. -

6 saker du har gjort idag

1. Lämnat N på skolan
2. Lämnat E på dagis
3. Jobbat
4. Hämtat E på dagis
5. Hämtat N på skolan
6. Hämtat pizza

5 favoritsaker utan rangordning

1. Min familj (vad är värst - att ta upp fru och barn på en lista över "saker", eller att inte ta med dem alls på en favoritlista?)
2. Vårt hus i Borrby
3. Min iPod
4. E-L:s Banoffee Pie
5. Internet

Och egentligen fortsätter den här "utmaningen" med fem rubriker till. Men nu får det vara nog. Håll till godo, Hank!

Vi vann!

Jodå, gårdagens tjuvtitt i facit visade sig stämma. Med god marginal fick eniro.se flest användarröster i InternetWorlds omröstning om Sveriges bästa sök- och katalogsajt. Och tidningsredaktionen gillar uppenbarligen läsarnas val. "Läcker ultranyttig", skriver de i rubriken, och fortsätter:

Sedan omgörningen hösten 2006 är Eniro både enklare och mer avancerad på en och samma gång. En hypermodern och ultranyttig söktjänst proppfull med listiga lösningar som tilltalar både besökarna och annonsörerna. Dessutom är den snygg.

Att det ligger mycket hårt arbete bakom har de förstås rätt i. Liksom att "det krävs jobb, jobb, jobb, för i skuggan lurar jättar som Google och hotar att ta över där de lokala aktörerna inte förmår leverera." Så jag och mina kollegor lär ha en hel del att göra framöver. Och idag är vi förstås glada.

Vann vi?

I morgon offentliggör InternetWorld vilka som är Sveriges bästa sajter 2007. Tidningen har nominerat tio kandidater i varje kategori, utifrån kriterierna:

1. Utnyttjar internet på ett nyskapande sätt


2. Redaktionell kvalitet


3. Struktur, navigering


4. Design


5. Tydlig avsändare
   

I kategorin "Sök & Katalog" har eniro.se nominerats, tillsammans med bl.a. Knuff, svenska Wikipedia och konkurrenten Hitta. Omröstningen stängdes för en vecka sen, men omröstningssidan är fortfarande öppen, och där finns en resultattabell som säger att Eniro vinner. Liksom 2005, när eniro.se utsågs till "Årets nyttosajt". Om tabellen stämmer får vi som sagt veta i morgon.

Och den långa ludna svansen

Jag har bytt namn på min blogg. I våras döpte jag den till "johanljung 2.0", med förklaringstexten "1.0 är min hemsida, johanljung.se. 2.0 är snabbare, mer interaktiv och har ett RSS-flöde". Men nu börjar hela det där med Web 2.0 kännas såååå 2006...

Delvis beror det kanske på att jag har återupptagit läsningen av förra årets blockbuster inom populärkultur/nätverksekonomi - Chris Andersons The Long Tail, som jag köpte i somras. Att jag tog en paus i läsningen beror inte på att boken är dålig - tvärtom är den både fyndig och tankeväckande. Men som så många andra amerikanska faktaböcker är den väldigt pratig. Chris Anderson kunde ha sagt samma sak, minst lika väl, i en väsentligt kortare essä i någon schysst tidskrift eller antologi. (Vilket f.ö. är precis vad han gjorde, i Wired och här.) Men ironiskt nog, för att verkligen göra sig ett namn (och en hacka) kring teorin om hur demokratiseringen av produktionsmedlen och distributionskanalerna (läs Internet) revolutionerar våra konsumtionsbeteenden, väljer han att utveckla den i det mest traditionella av alla medier - en vanlig bok.

Idag läste jag kapitlet om "Niche Culture - What's it like to live in a long-tail world?". Det handlar om hur vi som individer alltid har haft unika kombinationer av allmänna och speciella intressen, medan vi nu för första gången har praktisk möjlighet att konsumera just den kultur och information som motsvarar våra individuella intressekombinationer. Anderson menar att "we're seeing a shift from mass culture to massively parallel culture". Eller annorlunda uttryckt, "we're leaving the watercooler era, when most of us listened, watched, and read from the same, relatively small pool of mostly hit content. And we're entering the micro-culture era, when we're all into different things."

En intressant fråga är förstås om detta i sig är bra eller dåligt. Anderson citerar juridikprofessorn Cass Sunstein, som anser att det finns en risk för ökad polarisering i samhället. En värld där alla får sina nyheter och sin opinonsbildning via en Daily Me, är en värld där "you need not come across topics and views that you have not sought out. Withouth any difficulty, you are able to see exactly what you want to see, no more and no less." Och Christine Rosen, vid en konservativ think-tank i Washington, menar att denna inskränkthet sträcker sig också till kulturen i stort:

If these technologies facilitate polarization in politics, what influence are they exerting over art, literature, and music? In our haste to find the quickest, most convenient, and most easily individualized way of getting what we want, are we creating eclectic personal theaters or sophisticated echo chambers? [---] By giving us the illusion of perfect control, these technologies risk making us incapable of ever being surprised. They encourage not the cultivation of taste, but the numbing repetition of fetish.

Vid första genomläsningen känner jag mig pinsamt träffad. Jag formar mina politiska åsikter nästan uteslutande från vad jag läser på DN:s ledarsida på morgonen. Och sen i bilen på väg till jobbet lyssnar jag fyra dar i veckan på mina egna Ipod-spellistor. Den femte - när jag för variationens skull lyssnar på radio - blir det Studio 107,5, vars "70- och 80-talspuls" inte bjuder på särskilt många överraskningar.

Men Chris Anderson är optimistisk:

Although the decline of mainstream cultural institutions may result in some people turning to echo chambers of like-minded views, I suspect that over time the power of human curiosity combined with near-infinite access to information will tend to make most people more open-minded, not less.

Och för all del, min egen kulturkonsumtion äger väl inte bara rum i en hermetiskt tillsluten ekokammare. För några månader sen beskrev jag här hur mitt blandbandsknypplande i iTunes fick mig att börja gilla Asobi Seksu, som jag aldrig hört talas om tidigare. Varefter jag insåg att det fanns en hel del annan musik på nätet som jag också kunde gilla.

I samma kapitel i The Long Tail skriver Chris Anderson att vi går från en "eller"-kultur till en "och"-kultur - mainstream och subkultur, institutioner och individer, proffs och amatörer. Och på samma sätt tror jag att inte att "kulturfragmenteringen" är bra eller dålig, utan bra och dålig. De vidsynta kan bli än mer vidsynta och de inskränkta än mer inskränkta.

"Since nothing on the Web is authorative, it's up to you to consult enough sources so that you can make up your own mind. This is the end of spoon-fed orthodoxy and infallible institutions, and the rise of messy mosaics of information that require - and reward - investigation", säger Anderson. Det är en vacker tanke. Men kanske lite naiv, med tanke på de aktuella diskussionerna om gymnasisters källkritik och om religiösa friskolor.

De diskussionerna ger jag mig dock inte in i nu. I stället presenterar jag min senaste tema-topplista - Topp 10 Rymden:

10. Telstar - The Tornados


9. Astronomy Domine - Pink Floyd


8. Stars - Au Revoir Simone


7. Clouds Across the Moon - The RAH Band


6. Meteor Man - Dee D. Jackson


5. The Empire Strikes Back - Meco


4. Intergalactic - Beastie Boys


3. Space Man - Babylon Zoo


2. The Final Countdown - Europe


1. Space Oddity - David Bowie

Kviddevitt

Det är ljust när jag vaknar. Solen sken och fåglarna kvittrade när jag gick till tunnelbanan i går morse. I fredags hittade Erik årets första tussilago. Till helgen ska det bli 8 grader varmt.

Så nästa bidrag på temat blandband slash topplista är mina:

Topp 10 Solskenssånger

10. Staring at the Sun - U2


9. Sun is Shining - Bob Marley


8. Sun of Jamaica - Goombay Dance Band


7. Sunny - Boney M


6. Sunbreakthrough - The Pusjkins


5. Solglasögon - Docent Död


4. Tylö Sun - Gyllene Tider


3. Here Comes the Sun - The Beatles


2. Daylight - Christian Falk & Cindy


1. The Flesh Failures (Let the Sunshine In) - Galt McDermott

Och i dagens Pennfajtare efterlyses Mauritz, kallad Maggen, och Ove från Smedjebacken.

14 dagar

I ett av mina första inlägg i den här bloggen, tillstod jag att det fanns ett geekigt skäl till att jag letat igenom iTunes efter en låt med "Thursday" i titeln, och på så sätt "upptäckt" det japansk/brooklynska shoegazingbandet Asobi Seksu. Men jag sa aldrig vilket skälet var. Det tänkte jag göra nu.

MTV och (ännu mer) VH-1 har fattat hur de ska få mig att entusiastiskt sitta och titta på - egentligen - rätt kassa musikvideor för låtar som jag ofta inte gillar: Tematopplistor. "Top 20 One-hit-wonders" ("undrar om Toto Coelos I Eat Cannibals är med?"), "Top 10 Space" (hur kunde de hoppa över Space Oddity?). O.s.v.

Tematopplistor (och tematiska blandband) har allt som appellerar till oss töntar. Det är samma mekanismer som i att samla frimärken (jag har en försvarlig samling sovjetiska rymdfrimärken nånstans på en vind i Linköping, tillsammans - möjligen - med min senare samling hotelltvålar och utländska Coca-Cola-burkar). Och det är en associationslek, där man kan använda sin bländande slutledningsförmåga till att förutspå vilka låtar som är med. Däremot krävs det som regel inte någon egentlig musikkunskap.

Och nu skulle jag förstås göra en egen topplista på temat veckodagar. Jag valde ut följande 14:

• I Don't Like Mondays - The Boomtown Rats


• Monday Morning - Pulp


• Blue Monday - New Order


• Tuesday - Yazoo


• Wednesday Morning, 3.am - Simon & Garfunkel


• Thursday - Asobi Seksu


• Friday I'm In Love - The Cure


• Friday Night - Lily Allen


• Saturday Nights - Hello Saferide


• Sunday Morning - The Velvet Underground


• Sunday Girl - Blondie


• Gloomy Sunday - Sinéad O'Connor


• Sunday Bloody Sunday - U2


• Everyday Is Like Sunday - Morrissey

Och sen blev jag så nöjd med min lista, för jag tyckte att den gav en oväntat representativ bild av musik jag gillat genom åren (särskilt om jag byter ut Sinéad O'Connor mot Ebba Gröns Jag hatar söndagar). Så för att ge hela världen en chans att ta del av denna tematiskt sammanhållna snapshot av mina musikaliska preferenser, så skapade jag en iTunes iMix av min "14 dagar"-lista. Som jag för säkerhets skull kallade "14 days", för att inte förstöra mina chanser att göra en internationell karriär som master mixer.

Spännande va?

Under tiden har Asobi Seksu släppt en ny video från albumet Citrus. Denna gång med Goodbye:

(YouTube)