I går var E-L och jag på Berns och såg Nouvelle Vague. Jag har lyssnat rätt mycket på båda skivorna och brukar tycka det är skoj ett tag, men att det sen blir lite enahanda. Så jag såg mer fram emot en kul grej än en konsert. Sitta på Berns och dricka drinkar och lyssna på gamla favoriter i loungetappning är ju inte det sämsta man kan göra en lördag kväll. Och att vi dessutom, tack vare moster Annas välvilja, kunde gå ut tillsammans är överhuvudtaget en sällsynt lyx.Därför blev jag så positivt överraskad av spelningen. Dels för att den var så snygg (ok, det hade jag kanske väntat mig), men framför allt för att Nouvelle Vague var mycket bättre live än jag hade kunnat föreställa mig. På scen var de inte alls lika svalt tillbakalutade som på skiva. Arren var tyngre och framförandet mycket mer energiskt. Särskilt Phoebe Killdeer spann loss ordentligt i flera låtar - t.ex. i en vansinnigt snygg Bela Lugosi's Dead, med mycket rök och scenen badande i rött ljus.
De spelade väl merparten av låtarna från de två skivorna - vissa rev de av mer pliktskyldigt, i närmast förkortade versioner. Andra broderade de ut och gjorde till allsångsnummer, som Too Drunk to Fuck, Heart of Glass och en tiominutersversion av Friday Night, Saturday Morning. Sista ordinarie numret var, som jag hoppades, Love Will Tear Us Apart. Vi passade på att gå till garderoben innan rusningen (vi hade ju trots allt barnvakt), men jag skulle gissa att de gjorde Just Can't Get Enough och möjligen Fade to Grey som extranummer.
Och som sagt, det var kul, det var snyggt, det var mycket mer rock'n'roll än på skivorna, och skulle de släppa en konsert-DVD är jag klart intresserad. Under tiden får jag väl kolla på de amatörklipp som finns på YouTube, som det här från Vancouver i september (fast det var mycket stiligare på Berns):
Jag har letat efter recensioner och bilder från konserten, men hittills bara hittat den här ganska ljumma recensionen i Helsingborgs Dagblad från Malmö-konserten tidigare i veckan. Men det var rätt många kameror på Berns i går, så förhoppningsvis dyker det upp.
Öppnade gjorde danskan Katrine Ottosen, som vi inte hade hört tidigare. Men hon var också bra. Stillsam singer/songwriter vid keyboard. E-L gillade henne jättemycket.
Uppdatering: (mån, 10:39) Just nu ligger hela dn.se nere, men med hjälp av Observers webbagent (mitt skötebarn) kan jag se att de nu lagt ut Nils Hanssons recension. Han intar den distans som jag antar att en musikrecensent måste inta till ett coverband / novelty act, men jag tycker mig läsa mellan raderna att han gillade konserten. Och han tyckte också det var bra att de valt ett litet annat format på scen. "Bitvis svänger det rätt hårt."
Foto: Emma Svensson, Rockfoto via dn.se
