Visar inlägg med etikett magbesvär. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett magbesvär. Visa alla inlägg

2008-01-09

Hur skulle Magdalena Ribbing göra?

Pigs have flown.
Jag har gått med i ett gym.
I eftermiddag ska jag premiärträna. Löpband tänkte jag. Joggat har jag ju trots allt gjort en del.
Men jag insåg att jag har ett gymetikettproblem. Mina joggingturer i naturen brukar förenas med ett frikostigt frigörande av excess gas. (Vilket kanske ger ett nytt perspektiv på Anders Szalkai-begreppet "fartlek".)
Hur gör man inomhus?
Mina mer gymvana kolleger kunde inte ge ett entydigt svar. Ludde tyckte jag skulle prova mig fram och vara beredd att skylla ifrån mig. Dan var inne på en mer renodlat fisfri linje.
Jag får fundera på det.

2007-12-19

Jag åt just en aprikos.

Jag trodde först att det var ett lätt ludet plommon. Förutom i formen av förvuxna russin som man äter när man är hård i magen, hade jag helt glömt bort aprikos. Hur gick det här till? När jag var liten var aprikosmarmelad stapelvara i svenska kök. Vad hände sen? Blev aprikosen nedputtad från piedestalen av guava och persimon? Vem bestämmer att en frukt ska reduceras till müsli-utfyllnad och laxermedel?

2007-02-06

Inställt

Ikväll skulle jag för första gången på många år ha träffat Johan för en öl på Ljunggrens. Tyvärr fick vi skjuta upp det, eftersom han blivit dålig. Det mejl han skickade var sex rader långt, kärnfullt, poetiskt, och jag tog mig friheten att själv korta några av stroferna, för att få ett mer traditionellt haiku-format:

Bajsat fyrfaldigt
Nog tre gånger för mycket
Vinterkräksjuka

Går hem från jobbet
Vill inte dricka öl nu
Kanske senare?

2007-01-26

Too much information, probably.

I morse blev jag påkörd bakifrån på väg till jobbet. Igen. Det verkar vara en jävla epidemi. Men det var inte det jag skulle säga.

I går kväll, precis när jag skulle somna, fick jag smärtsamma gasproblem. Igen. Och eftersom jag inte bor i ett mer (eller mindre) civiliserat land kan jag inte köpa Deflatine. Så jag fick klä på mig, lager på lager, och sedan joggade och hopsade jag fram och tillbaka längs Blommensbergsvägen. Vilket sannolikt fick de bilister jag mötte att tänka magsura (no pun intended) tankar om tillståndet i den svenska psykvården. Men det funkade.