I förra veckan var vi i Helsingfors och firade Tekniska Högskolans
100-årsjubileum. Som tidigare
meddelats, promoverades min far till hedersdoktor (eftersom det var femte gången, kan han nu i Tyskland tituleras
Professor Doktor Doktor Doktor Doktor Doktor Doktor Lennart Ljung). Våra finländska värdar var precis så gästfria, och tillställningarna så uppsluppet högtidliga, som jag väntade mig efter tidigare studentutbyten. Men en doktorspromotion är även med de bästa förutsättningar en rätt utdragen tillställning, och när den till 90% försiggick på finska, var det lite svårt att hålla koncentrationen uppe. Jag var lite bekymrad att den distingerade äldre herren som satt bredvid mig - och som själv promoverades till hedersdoktor 1994 - skulle ogilla min brist på uppmärksamhet. Men det visade sig att han fick tiden att gå genom att föra statistik över absens promovendi för att prediktera hur lång tid ceremonin skulle ta. Han var mycket nöjd med att han prickade rätt på en minut när.
Själv roade jag mig med att studera de finländska namnen. Bland de nya doktorerna fanns t.ex.
Antti Pekka Finne och
Teemu Petteri Ruotsalainen (båda från institutionen för teknisk fysik och matematik), men däremot ingen "Svensk" eller "Suomalainen", vilket kanske hade varit mer väntat. Finast efternamn hade
Johanna Småros, som också höll talet från doctores juvenes på banketten. Även det var huvudsakligen på finska, men våra bordsgrannar översatte ett parti där Johanna berättade om sina sista veckor som gymnasist, om hur hon bestämde sig för att läsa på teknis medan hon väntade på resultatet av sina studentprov och hur hon berättade det för sin studievägledare när resultaten kommit. Varpå denne svarade "bra, du borde inte jobba med människor".
Dagen efter promotionen knallade vi runt lite på
Esplanaden, shoppade
Iittalla och
Marimekko, förstås, och avslutade på anrika
Karl Fazer Café. Jag är både lite ledsen och lite lättad att jag inte tog husets varma choklad. Den serverades på en egen bricka och bestod av en stor balja smält choklad, en kanna varm mjölk, en skål vispad grädde, tre kryddkar med kanel, kardemumma och chili, samt en skål krossad
Marianne.
Iittalla-ljusstakarna tog vi på renoverings- och inredningsbudgeten, som vi fortfarande inte har tömt helt sedan
lägenhetsbytet förra sommaren. De står numera i vardagsrummet. Dit har vi också köpt en tavla ("litet djur") av
Ralf Borselius, och de bokhyllor som
Ahlstrands har byggt åt oss och E-L har
bloggat om. I födelsedagspresent i lördags fick hon en röd
KitchenAid, som vi hittills bara har gjort pizzadeg med. Men den är ju så snygg! Och ännu snyggare blir den när vi får bort den gamla mikrovågsugn den just nu står och trängs med. Vilket blir nästa helg ungefär, eftersom jag efter ett halvårs velande äntligen beställt IKEAs kombinerade
köksfläkt/mikro.
För att inte förbruka hela renoveringsbudgeten på (aldrig så fina) prylar, har jag också börjat planera badrumsrenoveringen. Jag har krupit runt med tumstock och beställt kataloger från alla större tillverkare. Något av en överloppsgärning förstås, eftersom vi tänkt oss ett rätt modest utbyte till Gustavsbergs eller Ifös standardporslin. Fast jag vill helst bygga in toalettcisternen. Och då är vulsthöjd och sitthöjd nästan samma sak. Har jag lärt mig.
