Dag 23-27: Ko'Olina

Att ge en dag-för-dag-redogörelse för våra fem heldagar i Ko'Olina är lika svårt som meningslöst. Hela poängen var ju att vi efter tre veckors närmast konstant resande och turistande skulle få en händelselös (i strikt positiv bemärkelse) vecka med sol, bad och paraplydrinkar. Dagarna följde i stort sett samma mönster: frukostbuffé på hotellet (dyr men bra; en positiv överraskning var att barnens buffé "bara" kostade $10) och sen bada, läsa, äta lunch och dricka Mai Tai vid poolen till en bit in på eftermiddagen. N+E var i poolen 4-6 timmar varje dag och fortsatte öva upp sin engelska med systrarna Gaby och Brooke från Sacramento och andra vänner de skaffade där. En (och endast en) morgon lyckades jag pallra mig iväg på ett joggingpass längs stranden.

På eftermiddagarna badade vi i havet om vi orkade och hade lust. N+E var inte lika förtjusta i havet som poolen och tyckte vattnet var för salt. En fördel med sältan var dock att vi kunde ligga helt stilla i vattnet och ändå flyta. Särskilt E låg långa stunder som en horisontellt korsfäst Jesus och fascinerades av att han inte sjönk.

Middag åt vi antingen på någon av hotellets restauranger, där den japanska Ushio-Tei var absolut bäst, med perfekt halstrad teriyaki-biff och originella maki-rullar. Eller i shoppingcentret tvärs över vägen, där Monkeypod Kitchen (och i synnerhet deras Coconut Cream Pie) var vår favorit.

Veckans album: Elvis Presley - Aloha From Hawaii

Dag 22: San Francisco - Honolulu - Ko'Olina

Efter fem timmars flyg, en knapp halvtimmas taxi och fyra timmars väntan på hotellet, fick vi till slut vårt rum med havsutsikt. Här stannar vi sex nätter.

Dagens låt: The Ramones - Surfin' Bird

Dag 21: San Francisco

Den egentliga roadtrippens sista dag lämnade vi bilen på vårt flygplatshotell och tog tunnelbanan till Powell Street. Min ursprungliga tanke var att vi sen skulle fortsätta leka ärketurister och ta en cable car till Chinatown, men efter att ha sett kön gick vi de 800 meterna i stället.

Eva-Lotta gjorde återigen en storartad Yelp-insats och hittade den till synes osannolikt Michelin-rekommenderade restaurangen R&G Lounge där vi åt riktigt bra kinesisk lunch.

Efter Chinatown gick vi tillbaka till Union Square, för lite inför-Hawaii-shopping och efterrätt på The Cheesecake Factory. (Jag åt en Cherry Cheesecake, E-L en Key Lime Cheesecake, N en OREO Dream Extreme Cheesecake, och E, som ju inte äter ost, en Hot Fudge Sundae.)

På kvällen körde jag och lämnade tillbaka hyrbilen på flygplatsen. Och för första gången på tre veckor skulle vi försöka få plats med all vår packning i våra fyra väskor igen.

Dagens låt: Dead Kennedys - California Über Alles

Dag 20: San Francisco

Eftersom "frukosten" på Stanford Motor Inn bestod av varsin kanelbulle och juice-tetra i hotellrumskylen, började vi dagen på Palo Alto Breakfast House på Middlefield Road. Eva-Lotta och jag åt Eggs Benedict och N+E åt fantastiska french toast respektive bananpannkakor. Sen fortsatte vi med lite nostalgitrippande och körde till min gamla mellanstadieskola Sequoia Elementary (som numera heter Palo Verde), där det var något slags sommarfritids. (Därför ville jag inte ta några bilder.) Och till huset vi hyrde 1980-81 på 722 Torreya Court. Däremot lyckades jag inte hitta huset vi hyrde på Alma Street 1974-75.

Vi inledde sightseeingen i San Francisco så klassiskt vi kunde - genom att köra fram och tillbaks över Golden Gate och sedan till Fisherman's Wharf, via "världens krokigaste gata", Lombard Street. På bron, som i vanlig ordning var insvept i dimma, noterade vi resans hittills lägsta temperatur: 58 °F / 14 °C. Och i Fisherman's Wharf åt vi en sen lunch på Joe's Crab Shack. Jag var den enda i familjen som inte åt krabba, men det var åtminstone friterade räkor på min surf'n'turf-hamburgare.

Dagens låt: Hello Saferide - San Francisco

Dag 19: Carmel - Palo Alto

I morse sov vi länge och åt en ovanligt fräsch hotellfrukost (as in mer frukt och mindre stärkelse; samt porslinstallrikar i stället för frigolit-dito). Efter att vi checkat ut gick vi ner till stranden i Carmel och kände på vattnet. Det var kallt. På vägen tillbaka till hotellparkeringen åt vi lunch på The Grill, en bra men inte spektakulär grill- och fiskrestaurang. Vi blev placerade vid "The Mayor's Table", vilket i de flesta andra städer, förutom just Carmel, hade varit ganska ointressant.

Strax söder om Carmel, längs Highway 1, ligger Point Lobos. Dit körde vi för att titta på sälar, sjölejon, pelikaner och rovfåglar.

Från Point Lobos tog det oss en och en halv timme, ungefär, att köra upp till Palo Alto, där jag bodde 1974-75 och 1980-81. Vi åt middag på Stanford Shopping Center, och i natt bor vi på Stanford Motor Inn, ett arketypiskt gammalt motell, där jag tillbringade min allra första natt i USA för ganska exakt 39 år sen.

Dagens låt: The Rivieras - California Sun

Dag 18: Los Angeles - Carmel

Vi börjar bli lite trötta både på bilkörning och på varann vid det här laget... Sista heldagsetappen började med att vi körde förbi centrala Los Angeles för att äta lunch på Denny's på Sunset Boulevard, med Hollywood-skylten i bakgrunden. Sen ignorerade vi GPS:ens protester och körde US 101 / El Camino Real via Santa Barbara och San Luis Obispo till Carmel. I höjd med Ventura såg vi Stilla Havet, för tre av oss för första gången.

I Carmel bodde vi på resans hittills flådigaste hotell, Tradewinds, med balinesisk inredning och en egen Buddha.

Dagens låt: The Beach Boys - I Get Around

Dag 17: Disneyland

Första helt bilfria dagen sedan Washington. Strålande solsken och fullt av folk. Och följaktligen betydligt mer köer än på Six Flags. Dessutom hade vi oturen att Space Mountain stängdes och evakuerades när vi hade köat en halvtimme. Men annars hade vi en strålande dag och hann med alla attraktioner som vi inte ville missa: Matterhorn Bobsleds, Pirates of the Caribbean, Haunted Mansion, Indiana Jones Adventure (Riktigt bra ride! Som en blandning av berg-och-dalbana, simulator och klassisk Disney-åka-runt-och-titta-på-saker-attraktion. E gav den en nia på sin tiogradiga bergochdalbaneskala.), samt Buzz Lightyear Astro Blasters. Och vi åt en oväntat bra lunch på Café Orleans.

Dagens låt: Disneyland Chorus - It's a Small World

Dag 16: Grand Canyon - Los Angeles

Näst sista långpasset, från Tusayan, precis utanför infarten till nationalparken, till Anaheim i sydöstra Los Angeles. Efter Grand Canyon var vi lite mätta på att fotografera, men även här var vyerna spektakulära. Berg skiftande i brunt, grönt, grått och lila. Spetsiga klippor och stenblock staplade på höjden. I Mojaveöknen fick vi äntligen se ordentliga kaktusar. Där noterade vi också resans hittills högsta utomhustemperatur: 115 °F / 46 °C.

Från vår hotellbalkong ser vi Disneylands fyrverkerier.

Dagens låt: Village People - Go West