Mer om Cure-konserten

Det har kommit ut lite fler recensioner. Och de är inte riktigt överens.

I Expressen ger Quetzala Blanco två getingar i en övervägande negativ recension. Hon tycker att konserten blir blodfattig på slutet, och irriterar sig mer och mer på "gitarristen" (orkade hon inte googla fram att han heter Porl Thompson?). Jag vet att man aldrig ska polemisera mot recensenter vars åsikter man inte delar, men det känns en smula tendentiöst när hon påstår att "en del i publiken gäspade, andra gick hem". Och långsökt när hon säger att hon sjöng med "på bästa indiemanér". (Vad har publikallsång med indie att göra? Har hon hört talas om t.ex. Queen på Wembley?) Fast Quetzala verkar förstås i samma tradition och anda som t.ex. Linda Skugge - skit samma om man inte har någon stilkänsla (eller utvecklat ordförråd) så länge man kan hitta på något dräpande att säga. "The Cure lät typ som Poodles den sista timmen", skriver hon, och tycker att om "Robert Smith slaktat sina darlings och kortat ner konserten någon timme skulle The Cures besök i stan varit klassiskt".

Medan Kristin Lundell i SvD tycker att "det nog hade gått att ta till sig ytterligare en timme av den skolan". Hon ger konserten en femma i betyg och tycker att The Cure lyckas väl med att röra sig mellan sina olika stilar. "Spunnet socker-söt pop balanseras med den strålande disharmoniska The Kiss i partier som är mer malande än melodiska. I The Cures värld rör sig eufori och melankoli sida vid sida." Det enda hon saknar är syntarna i Why Can't I Be You. Kristin Lundell är i sak väldigt överens med Fredrik Strage. Men där hon generellt uttrycker sig mer entusiastiskt, är Strage (som vanligt) mer fantasifull i sin karaktärisering av huvudpersonen - "ett penntroll med bipolärt syndrom" mot Lundells "Pandafarfar".

Enligt bloggen Poprock var Aftonbladets recension mer i linje med Expressens, men den måste varit i papperstidningen, för jag kan inte hitta den på aftonbladet.se. Och i sin blogg har Emilie Sundell gjort en herkulisk insats med att leta upp youtube-klipp till samtliga låtar på spellistan. Så att man kan klicka sig igenom alla 36 om och om igen.