Jag är krängt

En av mina absoluta favoritskivor är An Evening Wasted With Tom Lehrer. Matematikgeniet som började på Harvard som 15-åring, hade en kort men lyckosam karriär som kuplettförfattare och enmansrevy i slutet av femtiotalet, innan han återgick till jobbet som matematikföreläsare. Hans sångtexter är som Povel Ramels och Hasse&Tages när dessa är som bäst, men utan svenskarnas bitvis tillkämpade folklighet (avsedd att kompensera för en högadlig bakgrund resp. akademiska examina?). Tom Lehrers humor är torr, verbal, mer självironisk än nedlåtande. Och han spelar piano hyggligt, som en samtida recensent uttryckte det.

I introduktionen till It Makes A Fellow Proud To Be A Soldier, säger Tom Lehrer "One of the many fine things, one has to admit, is the way that the Army has carried the American democratic ideal to its logical conclusion, in the sense that not only do they prohibit discrimination on the grounds of race, creed and color, but also on the grounds of ability". Det är förstås inte bokstavligt menat, utan ett ironiskt sätt att beskriva delar av den amerikanska soldatkåren som puckon. Och publiken skrattar gott åt absurditeten.

Dagens mest bloggade DN-artikel är första delen i Maciej Zarembas reportageserie från Lärarhögskolan i Stockholm. Där tycks ett antal studenter, uppbackade av studentkåren, mena att det är just olagligt att diskriminera utifrån förmåga, och med hot om viten från DO, JämO och HomO, tvingas högskolan utreda en lång rad av upplevda trakasserier och kränkningar.

En student får skadestånd efter att ha anmält två lärare, studentkåren och skolans jurist för kränkningar, och hävdar i sin anmälan att "det ligger både homofobi och fobi mot handikappade" bakom hennes underkända praktik. En annan student, med Aspergers och ADHD, anser att högskolan skulle ha försett honom med en personlig assistent, så att han kunnat klara praktiken på en förskola. En tredje student känner sig "krängt" för att hon stördes av de andra studenternas uppbrott, när hon som dyslektiker fick en extra timme på sig på tentan.

Det är illa nog om det utexamineras svensklärare som inte förstår svenska på lågstadienivå, förskollärare som inte kan vistas i stöket på ett dagis, och andra lärare som uppenbart saknar yrkesförmåga. Men det verkligt bekymmersamma är den kränkthetens kultur som är så svår att stoppa. Och förorättade människor är farliga människor.

Med risk för att kränka artikelförfattaren eller hans intervjuobjekt, ställer jag mig lite frågande till en annan artikel i DN. Dagens Insidan handlar om läkaren Annika Dahlqvist, och hennes "övertygelse och mirakelinsikt" om värdet av kolhydratfattig kost.

Gott så. Jag gick själv ned 17 kilo för ett par år sen, huvudsakligen genom att strypa inflödet av raffinerat socker. Men när hon i artikeln säger att "det finns nämligen inga nackdelar med min kost utan bara fördelar. Det är lika omvälvande som när Kopernikus lanserade teorierna om att det var solen och inte jorden som var universums medelpunkt", och en professor Karl Arfors fyller i, "precis som alla andra fundamentala medicinska upptäckter har hon kommit fram till de nya kostråden utifrån resultat som hon sett både hos sig själv och även sina patienter", då undrar jag om det är de eller jag som har missat något. Ingenstans i artikeln nämns Atkins eller GI - har de ingen koppling till de här "nya kostråden"?