I morgon är det städdag i vår bostadsrättsförening. Gissningsvis ska vi kratta löv. Så mycket annat kan jag inte se att det behöver göras.
Nytt för i år är att den som inte deltar "får möjlighet att bidra med 250 kr via ett inbetalningskort i brevlådan". Ty ett sådant beslut drev Trädgårdstanten igenom på senaste stämman - mot styrelsens önskan. Som vår ordförande påpekade är det ganska meningslöst - straffavgiften är i praktiken frivillig, eftersom föreningen saknar laglig grund för att kräva in den.
Men Trädgårdsgruppen (som ligger i ständig fejd med föreningens barnfamiljer) var överrepresenterade på stämman. Så fr.o.m. nu gäller att om jag kommer ner i morgon och krattar lite löv, så får jag skriva upp mig på en lista som Trädgårdsgruppen administrerar - styrelsen lyckades i alla fall slippa exekvera beslutet. Och om jag inte står på listan så får jag ett inbetalningskort i mitt brevinkast.
Av rätt många skäl tycker jag det här är puckat. Ett är att det har en försumbar påverkan på föreningens ekonomi - vi har typ hälften av Aspuddens butiker och restauranger som hyresgäster. Och beloppet är i sig godtyckligt och oskäligt - med 100 bostadsrätter innebär det att arbetet vi utför i morgon skulle vara värt 25.000. Rimligen skulle samma jobb kunna göras av ett par ALU-ungdomar med lövblåsare för en bråkdel av den summan.
Gissningsvis anförde Trädgårdstanten & Co "rättvisa" som argument på stämman. Men hur kan man någonsin uppnå total rättvisa i de här sammanhangen? Vi råkar bo i föreningens största lägenhet och betalar följaktligen den högsta månadsavgiften - uppskattningsvis dubbelt så mycket som Trädgårdstanten. Har vi därmed rätt till en dubbelt så stor del av trädgården? Får mina barn trampa ner dubbelt så många petunior? Och borde jag i så fall räfsa ihop dubbelt så många löv i morgon?
Det främsta skälet till att jag ogillar det här är förstås att det är så inihelvete kontraproduktivt. Egentligen har jag inget emot såna här tillställningar - jag går gärna ner och umgås lite med grannarna, räfsar lite löv, dricker lite kaffe, får lite frisk luft. Men om det ska stå en barsk matrona och se till att alla minsann gör både rätt och rätt för sig, då tappar jag lusten. Och den småputtriga pyssliga grannsamvaron, förbyts i småskurenhet och beskäftighet.
Allt det här borde jag förstås anföra som argument för att upphäva beslutet på nästa föreningsstämma. Men eftersom jag tillhör barnfamiljerna kommer jag förmodligen ha bättre saker för mig, när det blir dags för den.
2007-11-24
2007-11-23
A Day in the Life
E och jag är hemma idag. Sjuka. Vi är förkylda, har ont i magen och luktar lite illa. Det ösregnar. Till lunch gav jag E bacon med snabbmakaroner och soja. Då frågade han mig: "Pappa, är det här den bästa dagen någonsin?". Utan ett spår av bitterhet eller ironi.
Sen åt vi ostbågar.
Sen åt vi ostbågar.
2007-11-22
När gav Ni Er fru en kyss på livmodern senast?
Enligt Handelns utredningsinstitut är årets julklapp GPS-mottagaren. Enligt Teknikmagasinet är det Clone-A-Willy. Att döma av min Inbox ligger Teknikmagasinet närmare sanningen, även om de kanske går händelserna lite i förväg. För innan man klonar ska man tydligen optimera originalet. Tycker en massa människor med mellaninitialer som haft vänligheten att mejlledes ge mig shoppingtips.
Make all girls notice your manhood!, föreslår Ross G. Dean, varvid Victor H. Gonzalez förtydligar att Tiny di'ck can never attract woman's attention. Och Dennis Q. Skinner är inne på samma spår med True masculinity is impossible without a substantial volume of male meat.
Cherie A. Rosenberg vill uttryckligen varna mig för att Hot babes turn up their noses at small di'cks, och får medhåll av Nickolas T. Guerra: Women agree that guys with a small dik give the worst s'e_x ever! So why not change it? Liksom av Dionne P. Comer: Tiny diks are doomed to be ignored by hot women. You deserve better, aren't you?
I gengäld är det så att Large muscular rods make women go totally wild!, vet Chuck Q. Wilcox att berätta, liksom Elaine Z. Moser: Voluptuous hotties, fresh adorable girls, horny moms - all love big diks!
Så Russel Y. chase har ett förslag: Let your small penis grow into a purple-headed demon! Make your trouser python huge and rock hard!, fyller Al U. Becker i. Det förväntas, med Olivia N. Siegels ord, Make your boner something she won't tear her eyes from. Så att jag kan Enter the world of boundless sensual enjoyments with a new big pen!s!, enligt Burt D. Mercer.
Det finns andra fördelar också, påpekar Errol W. Branch: As your dik gets bigger, you will use it more effectively! (Energisparande antar jag?) Och Even the most well-hung studs will envy you, when you try this!, försäkrar Tyron S. Monroe.
Men huvudargumentet är ändå omtanken om min käresta. If you treat your filly as a goddess, why not become a God in her bedroom?, frågar Bianca D. Wray. Massive rod is what you need to make your beloved lady adore you!, förklarar Roxanne Y. Murdock. The greatest gift for your woman will be your new big shaft!, förtydligar Johnny P. Stewart.
Och om jag fortfarande tvekar, så har Wiley B. Robles ett argument till: Have you ever felt a kiss of a womb? With your new big rod you'll feel it! Jamendåså.
Make all girls notice your manhood!, föreslår Ross G. Dean, varvid Victor H. Gonzalez förtydligar att Tiny di'ck can never attract woman's attention. Och Dennis Q. Skinner är inne på samma spår med True masculinity is impossible without a substantial volume of male meat.
Cherie A. Rosenberg vill uttryckligen varna mig för att Hot babes turn up their noses at small di'cks, och får medhåll av Nickolas T. Guerra: Women agree that guys with a small dik give the worst s'e_x ever! So why not change it? Liksom av Dionne P. Comer: Tiny diks are doomed to be ignored by hot women. You deserve better, aren't you?
I gengäld är det så att Large muscular rods make women go totally wild!, vet Chuck Q. Wilcox att berätta, liksom Elaine Z. Moser: Voluptuous hotties, fresh adorable girls, horny moms - all love big diks!
Så Russel Y. chase har ett förslag: Let your small penis grow into a purple-headed demon! Make your trouser python huge and rock hard!, fyller Al U. Becker i. Det förväntas, med Olivia N. Siegels ord, Make your boner something she won't tear her eyes from. Så att jag kan Enter the world of boundless sensual enjoyments with a new big pen!s!, enligt Burt D. Mercer.
Det finns andra fördelar också, påpekar Errol W. Branch: As your dik gets bigger, you will use it more effectively! (Energisparande antar jag?) Och Even the most well-hung studs will envy you, when you try this!, försäkrar Tyron S. Monroe.
Men huvudargumentet är ändå omtanken om min käresta. If you treat your filly as a goddess, why not become a God in her bedroom?, frågar Bianca D. Wray. Massive rod is what you need to make your beloved lady adore you!, förklarar Roxanne Y. Murdock. The greatest gift for your woman will be your new big shaft!, förtydligar Johnny P. Stewart.
Och om jag fortfarande tvekar, så har Wiley B. Robles ett argument till: Have you ever felt a kiss of a womb? With your new big rod you'll feel it! Jamendåså.
Detta har hänt
October 23: Johan is sömnig. Så sömnig. 7:53pm
October 25: Johan is långhelgig. 6:16pm
October 26: Johan is Motala tur o retur. 10:43am
October 27: Johan is på 100-årskalas. 9:58am
October 28: Johan is söndagsbrunch på Grand Hôtel-mätt. 4:23pm
October 28: Johan is 10.000 foton på datorn och inget på mig. 9:15pm
October 29: Johan is at work. 12:14pm
October 29: Johan is steker korv. 8:39pm
October 29: Johan is vädrar korvos. 10:11pm
October 30: Johan is betalar räkningar. 10:27pm
October 31: Johan is -za ostrova na strezjen'. 11:19am
November 1: Johan is nervous. 10:24am
November 1: Johan is woohoo! och glad och stolt över sin fru. 11:38am
November 2: Johan is halvdag. 10:05am
November 3: Johan is familjen fulltalig. 2:27pm
November 5: Johan is städar bland sina Facebook-applikationer. 7:42pm
November 8: Johan is ska brottas med barnen och sedan lägga dom. 7:18pm
November 8: Johan is sömnig. 10:02pm
November 10: Johan is äter billig choklad och dricker dyr whisky. 9:33pm
November 11: Johan is är Fars Dags-slapp. 11:44am
November 12: Johan is borde gå och lägga sig. 9:26pm
November 16: Johan is bakfull. 11:21am
November 16: Johan is jävligt irriterad på att "Quizzes" skickar en massa inbjudningar i mitt namn som jag inte bett om. 11:47am
November 22: Johan is Facebook. Jaha. Och nu då? 4:26pm
October 25: Johan is långhelgig. 6:16pm
October 26: Johan is Motala tur o retur. 10:43am
October 27: Johan is på 100-årskalas. 9:58am
October 28: Johan is söndagsbrunch på Grand Hôtel-mätt. 4:23pm
October 28: Johan is 10.000 foton på datorn och inget på mig. 9:15pm
October 29: Johan is at work. 12:14pm
October 29: Johan is steker korv. 8:39pm
October 29: Johan is vädrar korvos. 10:11pm
October 30: Johan is betalar räkningar. 10:27pm
October 31: Johan is -za ostrova na strezjen'. 11:19am
November 1: Johan is nervous. 10:24am
November 1: Johan is woohoo! och glad och stolt över sin fru. 11:38am
November 2: Johan is halvdag. 10:05am
November 3: Johan is familjen fulltalig. 2:27pm
November 5: Johan is städar bland sina Facebook-applikationer. 7:42pm
November 8: Johan is ska brottas med barnen och sedan lägga dom. 7:18pm
November 8: Johan is sömnig. 10:02pm
November 10: Johan is äter billig choklad och dricker dyr whisky. 9:33pm
November 11: Johan is är Fars Dags-slapp. 11:44am
November 12: Johan is borde gå och lägga sig. 9:26pm
November 16: Johan is bakfull. 11:21am
November 16: Johan is jävligt irriterad på att "Quizzes" skickar en massa inbjudningar i mitt namn som jag inte bett om. 11:47am
November 22: Johan is Facebook. Jaha. Och nu då? 4:26pm
2007-10-15
N chattar om sin skoldag
(via Moster Annas Messenger-konto)
Johan säger (16:23):
har du varit i skolan, N---?
Anna säger (16:24):
jes
Johan säger (16:24):
okej
Johan säger (16:25):
var det kul?
Anna säger (16:26):
jaa
Johan säger (16:26):
lekte du?
Anna säger (16:27):
jaa
Johan säger (16:27):
vad då?
Anna säger (16:28):
mamapapabarn
Johan säger (16:29):
vad var du?
Anna säger (16:30):
ine
Anna säger (16:31):
storebror
Johan säger (16:31):
vem mer var med?
Anna säger (16:33):
polyoklineja
Johan säger (16:33):
var Polly mamma?
Anna säger (16:34):
[nej-smiley]
Anna säger (16:35):
linejavamama
2007-10-12
Varför
... vägrar kaffeautomaten på jobbet att hälla mjölk i mitt te tills jag har tömt kaffesumplådan?
... står det "heating" på displayen när den förbereder sig för att hälla upp kall mjölk?
... står det "heating" på displayen när den förbereder sig för att hälla upp kall mjölk?
2007-10-09
Happy Anniversary, Honey!
Idag har E-L och jag varit gifta i åtta år.
Eftersom vi var på Ljunggren i lördags - à la carte-sushi, kratiamglacerad hängmörad biff (E-L) / tre hekto yakiniku (jag), samt en massa snygg och god sprit - valde vi ett annat upplägg idag. Vi åkte på amerikansk high school-date på Heron City, med Pizza Hut och bio. This is England är förvisso ingen rom-com, men den var bra. (Inte minst soundtracket - som inte finns på iTunes.)
Igår var det Lord Peter Wimseys och Harriet Vanes bröllopsdag.
(Och enligt den här helt hysteriska sajten började deras barnbarnsbarn Phoebe Wimsey på Hogwarts 1999, året efter det då den sjunde Harry Potter-boken utspelas.)
Eftersom vi var på Ljunggren i lördags - à la carte-sushi, kratiamglacerad hängmörad biff (E-L) / tre hekto yakiniku (jag), samt en massa snygg och god sprit - valde vi ett annat upplägg idag. Vi åkte på amerikansk high school-date på Heron City, med Pizza Hut och bio. This is England är förvisso ingen rom-com, men den var bra. (Inte minst soundtracket - som inte finns på iTunes.)
Igår var det Lord Peter Wimseys och Harriet Vanes bröllopsdag.
(Och enligt den här helt hysteriska sajten började deras barnbarnsbarn Phoebe Wimsey på Hogwarts 1999, året efter det då den sjunde Harry Potter-boken utspelas.)
2007-10-04
Riddare av det runda ordet
Häromdagen fnissade Johan Lindq åt Henrik Schyfferts nya reklamfilmer för MTV. Det gjorde jag också. Fast känns det inte lite förutsägbart? Att när Schyffert gör reklamfilm sätter han Kikki Danielsson, Bert-Åke Varg och Johannes Brost i varsin soffa och låter dem säga "bög", "fitta" och "kuk". Eller är det i själva verket en översmart blinkning från den ironiska generationens stålisfarfar - Henrik Schyffert gör parodi på Henrik Schyffert?
2007-10-02
Popping my cherry & Let's Go To Bed
I kväll har jag fallit till föga. I våras nådde jag till slut en kritisk massa i mitt LinkedIn-nätverk och sedan dess har det rullat på bra där. LinkedIn har inneburit ett enkelt och smidigt sätt att hålla koll på mitt professionella (och föralldel sociala) nätverk och jag har vårdat min profil och haft reell glädje av mina kontakter. Men för nån månad sen började det förstås trilla in inbjudningar till Facebook. Initialt tänkte jag att "jag orkar inte hantera en nätverkssajt till", men den populärkulturella pressen blev för stor. Och nu har jag gjort mig av med oskulden. Lagt upp en profil och slängt iväg ett gäng förfrågningar. Fascinerande att se hur många andra som också är inne på Facebook just nu... Jag har fått ett tiotal svar den senaste timmen.
I morse köpte jag biljetter till The Cure på Hovet i februari. 22 år efter ursprunglig plan. 1985-86 bodde jag i Lexington utanför Boston, och kan väl inte med bästa vilja i världen säga att jag trivdes nåt vidare. Den stora förmildrande omständigheten var att alla band som turnerade i USA spelade i Boston, och det var som regel inga problem att få biljetter. På det lite tjusigare Wang Center såg jag Simple Minds, Echo and the Bunnymen och Depeche Mode. På det lite mindre och stökigare Orpheum Theater (där halva publiken verkade röka körsbärstobak, eller nåt) såg jag The Cult, The Alarm och Siouxsie and the Banshees. I Winchester myglade jag till mig gratisbiljetter till Howard Jones med mitt svenska pressleg från Corren UNG. Och som representant för den sydostsvenska landsortspressen fick jag också (köpa) biljett till Conspiracy of Hope-galan i New York, med U2, The Police, Lou Reed, m.fl. Men The Cure missade jag precis. De spelade i Boston veckan innan jag flyttade dit och igen veckan efter att jag flyttat därifrån. Men skam den som ger sig...
I morse köpte jag biljetter till The Cure på Hovet i februari. 22 år efter ursprunglig plan. 1985-86 bodde jag i Lexington utanför Boston, och kan väl inte med bästa vilja i världen säga att jag trivdes nåt vidare. Den stora förmildrande omständigheten var att alla band som turnerade i USA spelade i Boston, och det var som regel inga problem att få biljetter. På det lite tjusigare Wang Center såg jag Simple Minds, Echo and the Bunnymen och Depeche Mode. På det lite mindre och stökigare Orpheum Theater (där halva publiken verkade röka körsbärstobak, eller nåt) såg jag The Cult, The Alarm och Siouxsie and the Banshees. I Winchester myglade jag till mig gratisbiljetter till Howard Jones med mitt svenska pressleg från Corren UNG. Och som representant för den sydostsvenska landsortspressen fick jag också (köpa) biljett till Conspiracy of Hope-galan i New York, med U2, The Police, Lou Reed, m.fl. Men The Cure missade jag precis. De spelade i Boston veckan innan jag flyttade dit och igen veckan efter att jag flyttat därifrån. Men skam den som ger sig...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)