I kväll visar Kanal 6 andra avsnittet av Hål i väggen (alias "Human Tetris"), som Johan Lindqvist producerar. E-L och jag var på inspelningen av ett av de sista avsnitten för ett par veckor sen (det finns ett klipp på 1000 apor, där Alex Schulman stormar förbi oss i Filmhusets korridor i - låtsat, rimligen - vredesmod). Och det var verkligen hysteriskt roligt. Hel- och halvkändisar i silvertrikåer möter en framrusande chockrosa frigolitvägg. Lyckas de inte ta sig igenom hålet knuffas de ner i en bassäng. Genuin underhållning i sin enkelhet.
Och tämligen oskyldigt. I dagens DN skriver Jonas Cullberg om hur "östasiatisk pennalist-tv invaderar Sverige". Men Hål i väggen och liknande japanska gameshows (se t.ex. klippet med marshmallows-jägarna här) handlar väl mer om att låta kändisar (mot betalning) göra bort sig i tv. På vilket sätt skiljer det sig från t.ex. Gäster med gester?
Pennalism- och mobbnings-tv har vi gott om - på hemgjorda eller anglosaxiska importerade format - och debatten har gått upp och ner sedan starten med Expedition Robinson (där Johan var tävlingsledare) och "världens första utröstade dokusåpadeltagare" Sinisa Savija slängde sig framför tåget. Jag tycker det är betydligt mer tvivelaktigt att göra underhållning av att förnedra uppmärksamhetstörstande ynglingar i Big Brother och Idol (mästerligt parodierade av Ben Elton i Dead Famous och Chart Throb, f.ö.) än att stänga in Sahara Hotnights på Skansenterrariet med fläskkotletter på huvudena.
På tal om svinprodukter, ett av mina uppsalaminnen av Johan är när vi på natten efter Östgöta nations julbord 1992 tog det griljerade grishuvudet, körde det genom diskmaskinen (för att spola bort gammal glasyr och vidbränt grisgomsfett, efter att någon lite obetänksamt placerat ett värmeljus i kadavret för ökad mysfaktor), trädde upp det på en järnstång, och tågade bort för att gatecrasha personalsexan i Västgöta nations pub Djäknen. Västgötarnas främsta bidrag till den uppsaliensiska visskatten är den tämligen obegripliga "Järnvägsbommar", med den likaledes obegripliga refrängen "Hôl i vägga, bôra på, bôra på! / Hôl i vägga, bôra på!". Se där, ännu en cirkel sluten.
2008-09-21
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hahaha!
Ja, så kan också en cirkel slutas.
Jag minns den kvällen. Jag minns den som mycket lyckad.
"Körde det genom diskmaskinen".
Hihi.
Jag tycker mer det liknar Uppsalaspex än förnedrings-TV:) Och programledaren (känd från barnprogrammet Dra mig baklänges eller nåt) är ju faktiskt riktigt sympatisk. Vilket är mer än jag vill säga om H Treutiger i de första omgångarna av Robinson.
Föregående kommentar hade i praktiken ingenting med min bloggpost att göra. Jag välkomnar kommentarer - både positiva och negativa - men inte digitala flygblad.
Skicka en kommentar